tisdag 30 november 2010

Fallet Annica är löst



Många hade svårt att förstå varför Försäkringskassan inte beviljade ”Annica” sjukersättning trots att hon var sjuk i en kronisk sjukdom. Hon presenterade läkarintyg om att hon saknade arbetsförmåga, och ändå räckte inte det för sjukersättning, men nu gör det det? Varför?

”Annica” fick slut på sin tidsbegränsade sjukersättning i somras. Det är inte den hon ”fått tillbaka” för den finns inte längre. Det som finns är permanent sjukersättning och den ges bara i fall där det är helt uppenbart att arbetsförmågan är och förblir borta. Det är vad ”Annica” har fått. Dörren in till permanent sjukersättning, eller förtidspension om man så vill, är smal.

Annica har ett juridiskt ombud som säger att Annica inte borde ha behövt gå igenom detta. Som juridiskt bevandrad borde hon förstå att ett ärende inte kan hanteras enligt regler som gällde tidigare men som är ersatta av andra regler. Tidigare hade Annica fått sin förtidspension hur lätt som helst. Försäkringskassan fullkomligt motade ut människor i förtidspension efter bara ett års sjukskrivning, ofta mot deras vilja. (Dåvarande statsministern Göran Persson hade satt målet att antalet sjukskrivningsdagar skulle halveras fram till 2008, och Försäkringskassan gjorde vad de kunde för att förtidspensionera ut människor från sjukpenningen.)

I ”Annicas” fall sade läkarintygen (vad jag förstår) att hon hade en kronisk sjukdom och saknade arbetsförmåga. Varför räckte inte det? Ja, kronisk sjukdom i sig är inget nyckelord in till förtidspension. Många människor med kroniska sjukdomar har viss arbetsförmåga trots sjukdomen.

Ja men, säger någon, hon hade ju ingen arbetsförmåga. Hon hade ju intyg på det. Det är riktigt. Men att sakna arbetsförmåga är inte detsamma som att sakna arbetsförmåga för all framtid.  Så det beslut Försäkringskassan tog i somras var en interimslösning eftersom hon inte kunde förnya sin tidsbegränsade sjukersättning eftersom den inte längre finns. 

Men för att eventuellt kunna vända tillbaka till sjukpenningdagarna igen måste hon göra uppehåll i tre månader. Det går inte att gå direkt från tidsbegränsad sjukersättning över till sjukpenning. Då skulle människor kunna gå varvet runt i försäkringen gång på gång, ungefär som om det inte fanns någon tidsbegränsning.

Nu har uppenbarligen ett nytt läkarintyg kommit in gällande ”Annica” som säger att hennes arbetsförmåga är ”stadigvarande nedsatt” och att hon ”varaktigt” saknar arbetsförmåga. Det är som sagt en annan sak än att ”sakna arbetsförmåga”. (Arbetsförmåga saknar man ju tillfälligtvis när man opereras för någonting eller har någon sjukdom som går i skov.) I och med det nya intyget är hon ett av dessa numera relativt få fall som får permanent sjukersättning. Om människor bara förstod att termerna som används är noggrant övervägda skulle de inte behöva känna sig ifrågasatta. De borde i stället fråga: vilka är reglerna som avgör vad som gäller i mitt fall?

Varför gör regeringen på detta viset? Det är för att hindra människor från att fastna i utanförskap. Genom att pröva arbetsförförmågan kontinuerligt vid fasta kontrollstationer ger regeringen människor bättre förutsättningar att ta vara på den arbetsförmåga som man annars vet går förlorad på relativt kort tid.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar