De drabbade

Patrik Björk, sosse, begärde en interpellationsdebatt i riksdagen om de ”utförsäkrades situation” med vår nye socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Patrik Björk efterlyste konkreta åtgärder som kunde hjälpa de drabbade och mildra verkningarna av sjukförsäkringsreformen. Människor ”lever i ovisshet”, sade han, förutom sina medicinska problem har de ”drabbats av oro för sin ekonomi”, de har ”drabbats av fattigdom”.

Temat utebliven försörjning har jag hört förut. Ofta. - Vad ska de ”utförsäkrade” leva på? har varit oppositionens evigt anklagande fråga. Tanken är underförstådd: att det är statens ansvar att försörja både de som är sjuka och de som varit sjuka.  Ju längre tid sjukskrivningen har pågått desto fler kroniker som behöver bistånd tycks vi få. Skymtar där något av socialdemokratins dilemma i den spricka som blottläggs nu i eftervalskrisen? En falang definierar försörjning av olycksbröder och systrar som solidaritet, och den andra är medveten om att det är en omöjlig väg att gå. Öppnas den breda försörjningsdörren i sjukförsäkringen igen får vi ett sug bort från arbete och ansvar.

Att försörjningen är det mest akuta för dem som närmar sig slutgränsen efter många år i sjukförsäkringen är lätt att förstå. Men slutgränsen är ju egentligen inte någon slutgräns utan en tre månaders paus för att kartlägga om de som har slut på försäkringsdagarna har någon arbetsförmåga eller inte. Tre månader är ingen evighet. De får besked sex månader i förväg. Det går att planera för en sådan begränsad period. Ingen som deltar i arbetslivsintroduktionen ställs heller på bar backe utan får ersättning därifrån.

Sossarna hamnar i en omöjlig och motsägelsefull röra när de ska beskriva sin sjukförsäkring. Man såg det tydligt i Ylva Johanssons debattartikel i DN nyligen. Det var en kandidatartikel för partiledarskapet så den berörde ärligt en hel del problem med partiets förhållande till arbetslinjen, behovet av fler arbetade timmar, fler i arbete, längre arbetsliv, hårdare krav på egenförsörjning.

Men som den sosse hon är slår hon knut på sig för att ändå försvara rätten att leva på sjukförsäkringen - inte som det var förut, när människor kunde få sin försörjning tryggad i årtionden om de var sjukskrivna - men ändå som det var förut genom att avstämningsgränserna föreslås vara flytande och – framför allt - utan slut. Om initiativet till prövningen av arbetsförmågan placeras hos den enskilde, så hamnar ju också avgörandet för vem och vad och hur länge och varför hos den enskilde. De som upplever sig som sjuka kommer sannolikt inte att anmäla sig för någon prövning av arbetsförmågan så länge sjukskrivningen flyter på. Om den egna upplevelsen av sjukdom tillåts styra är vi tillbaka i det gamla, det som sossarna medger var helt åt skogen.

Jag beskylls alltid för att ha en hemsk människosyn, men den säger mig likafullt att människor inte är dumma. Kan de undvika krav på att jaga runt och i stället äga sin tid i lugn och ro, så väljer de det. Sossarna har ett kluvet förhållningssätt till kravet att göra rätt för sig för den som kan. De kallar arbete en rättighet och rättigheter kan man avstå från, eller hur?

Miljöpartiet är ärligare. De förespråkar uttryckligen att staten ska försörja alla dem som inte arbetar av det ena eller andra skälet. De har släppt själva ordet medborgarlön, men idén är densamma. En dörr in kallar de sitt förslag. Sjuk, arbetslös, eller socialbidragstagare – de ska in genom den dörren och där ska de få sin försörjning om de inte kan… ja – klara sig själva. Också studenter ska kunna hänvisas till dörren. Så åstadkommer miljöpartiet vad de kallar arbetslivstrygghet, dvs trygghet utanför arbetslivet.

Jag tänker inte här och nu dra upp riskerna för välfärdens fortbestånd med ett sådant förslag. Inte heller de demografiska utmaningarna, där alla som arbetar allt vad de kan relativt snart kommer att ha en så mycket tyngre försörjningsbörda för en åldrande befolkning. Jag ställer bara frågan om det verkligen kan vara statens uppgift att försörja människor som en gång fick del av sjukförsäkringen och blev bidragsberoende, men vilkas problem med försörjningen vida överskrider hälsoproblemen.