Mona intervjuas i kammarfoajén efter partiledardebatten i riksdagen igår.
Jimmie Åkesson LJUGER, säger hon till reportern, ”vi tar inte emot flest invandrare i världen”. Tidigare i replikskiftet i kammaren hade hon slagit fast samma sak, lika frankt: Jimmie Åkesson LJUGER. Ljuga är ett vanskligt ord i politiken, i synnerhet för den som själv inte är så noga med fakta.
Jimmie Åkesson hade svarat henne att han inte sagt att vi tog emot flest invandrare i världen. Hans poäng hade varit att de fattiga länderna i flyktingarnas närområde var de som tog emot flest flyktingar och att det vore bättre använda resurser att satsa där, i flyktinglägren, hellre än att hjälpa några få på plats här.
När han påminde om hur han hade argumenterat kom jag ihåg att det var så han hade sagt, att närområdena tog emot störst antal flyktingar. Alltså hade han inte sagt att vi tog emot flest. Sanningen är inte mindre viktig för att det gäller sverigedemokraterna.
Mona borde ha hört det också. Hon borde inte efteråt ha upprepat en anklagelse om lögn som hade visat sig felaktig, fel uppfattad, men just det gjorde hon. Hon knaprar lättsinnigt på sin heder. Hon gör ofta så. Hon förfalskar. Hon kör sin version. Det är inte bra. Inte för politiken, inte för sanningen i politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar