Påskupproret igen

Det är fel av diakoner och präster att uppvigla till uppror mot vad de tycker är ogudaktiga regler i sjukförsäkringen. Det är fel för att de hämtar retoriken direkt från partipolitiken på vänsterkanten och ger sig in i en agitatorisk kampanj vars konsekvenser de troligen inte överblickar.  Visst kan de bjuda på medkänsla i kyrkan men de kan inte kräva fortsatt sjukersättning i Guds namn för att underlätta människors vardag.

Vad vet diakoner och själasörjare om sjukförsäkringen? Under reformens första månader förekom tveklöst en rad missgrepp, men reglerna kompletterades förra året. Har upprorsmakarna studerat de förändringar och undantag från ursprungsförslaget som riksdagen införde för mer än ett år sedan? Vet upprorsmakarna vad som gäller?

Sjukförsäkringen är inte ”omänsklig”. Alla som har gått in i den reformerade sjukförsäkringen från början, för två och ett halvt år sedan, vet vad som gäller, vet att ingen som är allvarligt sjuk ”utförsäkras”, vet att de tidiga insatser som görs har till syfte att få dem tillbaka i arbete igen. Det går bra i de allra flesta fall. Nittioåtta procent av alla sjukförsäkringsärenden löper på precis som det var tänkt.

Då kommer nästa viktiga fråga: kan kyrkans folk skilja på sjukförsäkring med sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning? Kritiken mot ”utförsäkringarna” gäller ju i de flesta fall den borttagna tidsbegränsade sjukersättningen. Och det ska erkännas: det har skapat ett mera komplicerat informationsläge än tidigare, och ett mera komplicerat bedömningsläge. Men tidsbegränsad betyder tidsbegränsad, det ligger så att säga i dealen från början. När tiden tar slut inträffar det som kallas ”utförsäkring”.  Men i själva verket är det en ”omförsäkring” eftersom personen förs över till aktivitetsstöd på arbetsförmedlingen.

Sjukförsäkring kan bara den få som haft arbete och inkomst. Det är inkomstbortfallet som är försäkrat. Men tidsbegränsad sjukersättning kunde alla få, även de som inte haft någon anställning i hela sitt liv. Det är förmodligen bland dem som aldrig arbetat man hittar människor som har förlorat si och så mycket på att föras över till arbetsförmedlingen, människor som upplever sig som sjuka, människor som är sjuka, människor som har blivit sjuka av att vara bortsorterade i utanförskap i åratal. Många hade inrättat sitt liv med försörjningen från kassan och blir ett tu tre berövade sin livlina. De upplever tanken på kartläggning av sina möjligheter på arbetsförmedlingen som det mest skrämmande och kränkande som går att hitta på.

Det är dessa människor som äntligen förs fram i ljuset och får en chans till ett liv som striden gäller. Förespråkarna för påskupproret har alltså att precisera sig. Vill de öppna  för obegränsade rättigheter i sjukförsäkringen? Vill de få tillbaka skaror av förtidspensionerade som inte bara underminerar sina egna chanser till ett värdigt liv, utan som också undergräver själva idén att det normala är arbete för en person som har arbetsförmåga.

Jag har respekt för att Sveriges Kristna Råd saknar den gamla sjukförsäkringen, men tro mig när jag säger att den nya tjänar oss alla mycket bättre, i synnerhet på lång sikt.