torsdag 3 februari 2011

Fattiga barn i Sverige




Vad är det vi hör? Att barnfamiljer inte har mat till sina barn? Att de köper en Iphone istället för mat åt sina barn för att låtsas ha det bättre ställt än de har. Den intressanta frågan är varför människor tror att de måste leva upp till någon sorts nivå bortom möjligheternas gräns?

Idén att alla måste vara lika och ha lika mycket av allting är en djupt liggande svensk föreställning om rättvisa. Jag behöver knappt säga att den är rotad i det gamla homogena Sverige. Tanken var bra då, när bristen på livschanser i form av utbildningsmöjligheter gällde de flesta, men är det inte längre. Idag är det utanförskapet som skapar inlåsning och barnfattigdom. 

Sanna Rayman, som är en skarpögd och klok ledarskribent, skriver idag att barn i fattiga hem hamnar i kläm på grund av deras föräldrars olycka. Det kan och bör vi förhindra, säger hon.  Så hoppar hon direkt över till försörjningsstödet vars norm för ”skälig levnadsnivå” utgår från ett konsumentindex av vad de flesta som arbetar köper med egna pengar. Denna norm ger föräldrarna (till de fattiga barnen) rätt till fri telefon, tv-avgift, dagstidning. (Själv har jag sagt upp min fasta telefon för jag tycker den kostar för mycket.)

Sanna Rayman vill utöka normen i försörjningsstödet med fri dator och fritt internet. Hon har hört företrädare för alla partier förespråka det. Det förvånar mig inte. Det finns en stark göra-gott-kultur i riksdagen som på något sätt har kommit att bli god ton. Att hitta människor att omhulda har nästan blivit synonymt med att över huvud taget utöva politik. Men jag tycker att man borde se något lite längre. Man bör skilja på vad som är statens uppgifter och vad den enskilde bör ansvara för själv.

Jag läste om en taxichaufför i Rosengård i Malmö. Han sade att han fick gå upp klockan fem på morgonen och jobba till sena kvällen för att försörja sina barn. Det var en ständig kamp, men hur han än ansträngde sig kom han aldrig upp i samma standard som grannen vägg i vägg som levde på socialbidrag, som det hette då. Han frågade sig om han var dum som försökte.

Vi respekterar denna taxichaufför och han respekterar sig själv, en ömsesidighet som är fundamentet i samhällsgemenskapen. Han lever efter principen försörja sig själv, värna familjens autonomi och rätta munnen efter matsäcken. Men grannen måste ändå sägas ha en rationell hållning. Om socialbidraget ger så mycket mer varför då välja bort det? Om de ekonomiska incitamenten missgynnar arbete varför alls försöka?

Nu har taxichauffören som arbetar fått det bra mycket bättre tack vare jobbskatteavdraget. Det är avsikten med jobbskatteavdraget. De som jobbar ska tjäna på att jobba.  Det betyder ju inte att grannfamiljen där föräldrarna inte jobbar har fått det sämre. De står kvar på samma ställe eftersom de är bidragsberoende. Men där kommer några och mäter människors konsumtion, och bakom mätandet finns antagandet om att alla ska ha det lika oberoende av egen insats. Barnfattigdom ack ack ack, ropar Rädda barnen. Mat, kläder och hyra. Men någon sådan fattigdom har vi inte i Sverige för de som inte själva kan försörja sig vad gäller mat, kläder och hyra får försörjningsstöd.

Fattigdomen som målas upp gäller inte primära kostnader för livsuppehället, vilka självklart ska tillgodoses, det gäller just standardföreteelser högre upp på skalan som datorer, Iphone, internet, åka bort på sommarlovet, åka till fjällen på sportlovet.  Det är synd om barnen som inte kan rå för att deras föräldrar lever på samhällets stöd, heter det. Men är det inte ännu mera synd om barn som får uppfattningen att staten är skyldig ge dem allting de önskar sig?

Jag ska ge några exempel på inlåsningseffekterna i barnfamiljer med försörjningsstöd hämtade från verkligheten för två år sedan i en medelstor stad. En familj med två barn och två vuxna får enligt normen 10 360. De får ersättning därutöver 8 543 för hyran, elen, resor m m . Familjens ”inkomster” består av barnbidrag, bostadsbidrag och aktivitetsstöd på tillsammans 10 200. Utgifter och ”inkomster” ställs samman och underskottet är det försörjningstöd de får. Det motsvarar en bruttoinkomst på ca 12 000 per vuxen.

En familj med fyra barn får 14 760 enligt normen, de får ersättning för hyra, el, barnomsorg, busskort m m på 10 320, vilket gör sammanlagda utgifter på 25 080.
” Inkomsterna” består också här av bidrag på tillsammans 13 414, och mellanskillnaden, som är försörjningsstödet, är 11 666 vilket motsvarar en bruttoinkomst på 16 000 per vuxen.

En familj med fem barn får vad som motsvarar en bruttoinkomst på 20 500 per vuxen.
Ju fler barn desto mera pengar. En familj med 8 barn får ett försörjningsstöd som motsvarar en bruttoinkomst på 28 500 per vuxen. 11 barn ger ersättningar som motsvarar 30 500 per vuxen!

Att förespråka höjd norm och fler poster som ska täckas av försörjningsstödet i likhetstänkandets namn är helt enkelt orättvist mot de som arbetar och försörjer sig själva. Människor måste i görligaste mån ta ansvar för sin försörjning själva. Ingen är determinerad till arbetslöshet. Samhället och staten ska belöna de ansvarstagande och de frihetssträvande. 


8 kommentarer:

  1. Du borde fan spärras in på psyket ju!

    SvaraRadera
  2. Jag fundera nog mer om det inte är så att du är inspärrad redan För du verkar i Dina bloggar leva rätt långt ifrån verkligenheten och vägra se den.. Det är i sig en sjukdom.. Men du blandar ihop företelserna rätt bra.. En familj utan mat ÄR utan mat i idag Sverige 2011.. flera dagar och veckor ibland.. Iphone det tillhör inte den fatitga världen det är nog ETT exempel du hört men det gäller ju inte de 1.1 miljoner fattiga som finns i Sverige.. Det är många som inte äter mat varje dag. Och inte ens har kunant fira en jul ihop om inte kyrkorna gått in med julpåsar..Och jag tror du skulle behöva träffa några av dem så får du se att de finns..

    jag mådde illa redan i första stycket av din blogg när jag hör att det år 2011 finns människro som fortfarande tror att I sverig f¨år man socaila hjälp om man inte har pengar.. Det fungerar itne så man får ansöka och de flesta får avslag´,bará ett fåtal av all de som söker får pengar.. Men det blir fler och fler som är utan mat.. och vi är mågna som snart inte har någonstans att bo.. För min del utreder nu kommunen om de kan hjälap mig.. det tar några månader.. var bor jag tills dess???Har du några rum att låna ut till mig och min sjuka dotter...Du aksnke kan bidra både med cancerbehandlignar och hjärtläkare till henne bostad rum osv...Jag väljer varje dag äta mat eller har till resan till mina cancer behandlignar.. Jag får inge socailbidrag..jag ska arbeta säger ju FK..Af säger finns inte ne chans att du orkar en halv dag ens.. Och du och dina partikamrtater säger att ni hjälper oss att socailen hjälper oss.. vilket rent ut sagt skitnsack.. kom ut i verkligheten Annras är du välkomemn till till mig så ska jag presentera dig för folk som inte har mat för dagen.. och har avrit männsikor som arbeta och slitigt för att bli spottade på.. tänk 280.000 barn spottade du på med dena blogg. Du borde anmälas för kränkning.. barnmisshandel...Men framförallt skäms på dig .. Jag tycker hädanefet att du ska TA REDA PPÅ OBEJKTIV FAKTA IANN DU SKRIVER DINA BLOGGAR..

    SvaraRadera
  3. Sedan när brukar man lägga en fiktiv skatt på barnbidragen för att få fram en till synes hög bruttolön? Barnbidragen är ju lika för alla oavsett inkomst. Man kan ju tro av Helena Rivières räkneexempel att fler barn ger mer pengar i försörjningsstöd, vilket inte är fallet, eftersom barnbidragen räknas som inkomst och räknas av från försörjningsstödet. Bortsett från föräldrarnas försörjningsstöd, hyra och el kan man göra följande räkneexempel: Ex att försörjningsstödet är 2100:-/barn/mån (olika i olika kommuner)familj med 4 barn får 5814:- i barnbidrag, vilket skulle ge försörjningsstöd med 2586:-.
    Familj med 7 barn får 12714:- i barnbidrag, vilket skulle ge försörjningsstöd med 1986:-. Familj med 11 barn får 21914:- i barnbidrag, vilket skulle ge försörjningsstöd med 1186:-

    En familj med fyra barn där båda föräldrarna arbetar och tillsammans efter skatt får lön på 30.000:-, barnbidrag 5814:- och en hyra, el och försäkringskostnad på 8000:-/mån har 27814:- kvar att leva på. Samma familj med försörjningsstöd skulle ha 14800:- att leva på.I min kommun får man inga x-tra pengar för resor, tv-licens, telefon, etc. vill man unna dig sådan "lyx" får man ta av matpengarna..

    SvaraRadera
  4. Så här blir det när man tar på sig moderatglasögonen och bänder in allt man ser (och vissa grejer som man låtsas att man ser för att det passar in så fint) till att passa in i grundförutsättningen att högerpolitik alltid är bra och moderaterna aldrig nånsin vill genomföra något som kan bli dåligt för nån. Inse att att den gudomliga osynliga handen inte ger exakt vad man förtjänar och att vi inte lever i en perfekt värd där alla möjligheter finns för alla hela tiden. Vi är inte alla exakt likadana, med exakt samma grundförutsättningar. När du väljer att öppna ögonen för den sanningen kommer du sakta men säkert glida ifrån dina nyliberala vanföreställningar.

    SvaraRadera
  5. jag tycker att Helene borde praktisera ett år i en barnfamilj, hos en ensamstående förälder som är arbetslös, Hon borde även byta namn till nåt mer utländsktklingande, och sen skickar vi Helene till arbetsförmedlingen, få se hur många som vill anställa henne. Sen borde hon få se hur roligt det är att skicka sina barn till skolan, på exempelvis en friluftsdag, då barnen skall åka skidor, skridskor eller nåt annat. Hur skall då Helene anskaffa dessa skidor, och för den delen matsäck till barnen? Hon har existensminimum att röra sej med. Helene, vakna upp! Ge dej ut i verkligheten, istället för att sitta och tycka en massa om nåt du inte vet ett piss om. Eller så låter du bli att tycka överhuvudtaget. Det är alternativen du har!

    SvaraRadera
  6. Så har de socialistiska meningsmotståndarna uttryckt sina åsikter bakom sin datorskärm, som vanligt med ett flertal "intressanta" argument. Signaturen "sociofoben" börjar med att skriva att artikelförfattaren bör spärras in på psyket, signaturen Monica2011 skriver ett helt oläsligt inlägg (på grund av den bedrövliga svenskan som antyder att hon inte fullföljt grundskolan) och avslutar med att skriva att "du borde anmälas för kränkning och barnmisshandel (?)". Socialisternas personliga påhopp, osakliga och osmakliga argument upphör aldrig att förvåna. Kanske är det inte så konstigt att förstå varför den socialistiska rörelsen har försvagats i Sverige. Om det är några som ska skämmas så är det ni, era ohederliga människor.

    Angående Helena Riviéres välskrivna artikel ovan så håller jag med om allt, utvecklingen att börja relativisera fattigdomsbegreppet är inte bra, eftersom det ger en skev bild av verkligheten. Det är absurt att påstå att jag blir fattigare om min granne vinner 10 miljoner på lotto.

    Väl skrivet Helena, keep it up!

    SvaraRadera
  7. Tack och lov så är inte Helenas åsikt den officiella för moderaterna även om hon på Newsmill försöker göra gällande det med att hon är föredetta riksdagsman för moderaterna.
    Att ha den åsikt hon har är hennes fulla rätt än så länge får du tycka vad du vill. Det som saknas är fakta för de uppgifter hon ger gällande. Dels också verklighetsanknytningen som verkar lysa med sin frånvaro.
    Det finns "defacto fattiga barn och vuxna" i vårt samhälle. Det finns de som inte har mat för dagen utan att de har gjort någon snedprioritering.
    Att inte vilja se och förstå detta är beklämmande.

    SvaraRadera
  8. Hej..

    Jag tror att jag förstår vad du menar. Men samtidigt så tror jag inte heller att du egentligen vet vad du pratar om.. Inget illa menat, men har man aldrig befunnit sig på botten (vilket jag inte vet om du har, så detta är bara antagande/påstående från mig)så kan man aldrig förstå hur det är, vad det innebär och vad som krävs av personen i fråga, som befinner sig i beroende av socialbidrag.

    När man väl är där, då man är tvungen att kontakta ekonomiskt bistånd, vilket oftast är när man inte har några pengar alls. Ingen hjälp att få från andra. Skulderna har hopats sig en del. Man SKÄMS ohyggligt mycket för att ens behöva ringa det samtalet.. Förnedringen är STOR. Psyket mår förskräckligt.. I detta fall, har man (jag) gjort ALLT för att få in pengar. Sålt allt som går att sälja, utan att behöva sova på golvet. Gått till pantbanken. Frågat min far om lån (men, lånade pengar skall tillbaka), vänt på de kronor jag har, talat om vikten av att hushålla med pengar för min son (som är fantastisk på att förstå att vi inte har råd med ditten och datten).
    Jag ringer, och har knappt råd med det, eftersom jag inte har tillräckligt med pengar på kontantkortet för att ringa, jag söker arbeten samtidigt vilket resulterar i många samtal varje dag. Det hade varit bra om man hade kunnat gå till deras kontor för att hämta en ansökan, men det går inte. Man ska ringa. Samtalet tar tid.. Många frågor, allt från hur mycket inkomst jag har, om jag tar droger eller nyttjar mycket alkohol (vilket får mig att undra vilken knarkare/alkoholist som svarar ärligt på den frågan??), om jag verkligen gjort allt för att ordna till det med pengar. 45 minuter senare och x antal missförstånd senare, lägger jag på. Jag gråter.. Av vanmakt.
    Jag skicker in alla de papper de efterfrågar. Väntar... Väntar. Två veckor senare (efter att ha skrivit ett brev till hyresvärden om att jag inte kan betala hyran ännu, har trots allt inte råd att ringa) ringer jag socialassistenten som handhar ärendet: "Vi har inte fått ALLA dina papper" fnyser hon. Jag går ut och kopierar resterande papper (ska tilläggas att jag frågade 3 gånger första samtalet om detta var ALLT som skulle med och bockade av listan...). Lämnar in och väntar en vecka. Ringer igen. Socialassistenten är sjuk och de ligger efter så mycket att de inte haft tid med mitt ärende.. Vad ska jag säga till min hyresvärd? Detta får jag inget svar på..

    Jag sköter mig. Jag söker jobb, 5-6 olika i veckan. Jag är aktiv och håller modet uppe.

    Jag tror personligen inte att du Helena vet vad du pratar om. De människor du hänvisar till som köper Iphones etc. känner jag inte till. Jag känner däremot till många som mig själv: aktivt arbetssökande och hårt kämpande vanliga människor i detta avlånga land.

    För att veta vad man pratar om, vilket alla politiker borde veta, är att man måste ha upplevt det... Eller, åtminstone ha så pass mycket medkänsla i kroppen att man kan förstå andra människors livsöden..

    SvaraRadera