Hur går det med samhällsandan om människors agerande eller brist på agerande inte får några konsekvenser?
Och hur är det med gränssnittet mellan politikens makt och mediernas makt? Man kan tycka – jag tycker – att den som frågar ut en politiker skulle ha någon liten tanke på politikernas breda ansvar för landet, för den långsiktiga utvecklingen, för att få människor i arbete hellre än att betala dem för att inte arbeta.
Vad ska man säga om arbetslösa som gått igenom hela arsenalen av insatser i arbetsmarknadspolitiken: fas 1, i form av jobbsökaraktiviteter, arbetslivsinriktad rehabilitering och förberedande utbildningar, och fas 2 genom arbetspraktik och arbetsträning. De har i princip prövat allt, i åratal, utan framgång, och till slut hamnar de i fas 3. I fas 3 får de ytterligare en chans att visa sin duglighet genom att arbetsgivaren får betalt för att ta in dem. De får referenser och sysselsättning, och mellan 4 500 och 14 000 i månaden beroende på om de kvalar in i försäkringen genom tidigare arbete eller inte. Arbetsgivaren får 200 kr om dagen i kompensation för att han eller hon ordnar med handledning, stöd och gemenskap.
Denna fas 3 har av riksdagsledamoten Monica Green (S) i plenisalen kallats slaveri, och den eminente utfrågaren Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju hamnade i närheten av det när han beskrev sysselsättningen i fas 3 som oavlönat arbete. Genom sina frågor var han tydlig med att han i princip delade Monica Greens uppfattning: - Vad har arbetslösa för nytta av mellan 2 000 och 9 000 i månaden? (sade han) Varför anställa mig när man kan få mig gratis? Varför får de inte pengar som det går att leva på? Varför nöja sig med något likvärdigt med socialbidrag för att gå till ett jobb? Varför ska man behöva dra ner på sin ekonomiska levnadsstandard?
Där hamnar man i den politiskt intressanta frågeställningen: vad är rätt? vad är fel?
I den anda av socialdemokrati som fortfarande omger oss är svaret på alla Tomas Rambergs frågor att alla människor ska kunna leva som alla andra (på skattebetalarnas bekostnad). De ska vara opåverkade av sin arbetslöshet (och däri ligger också frånvaron av en slutgräns för a-kassan). De ska anställas och få lön som alla andra även om de i åratal visat sig vara icke anställningsbara med normala mått mätt.
Vad skapar det för drivkrafter i ett samhälle om människors agerande eller brist på agerande inte får några konsekvenser? Är det så otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått all den hjälp och fått del av alla de insatser som fas 1 och 2 erbjuder? Det är min fråga.
Den som hamnar i fas 3 kommer in på en arbetsplats, får en sysselsättning, får struktur på sitt liv, får en språngbräda för att komma vidare, fattar vilken frihet arbete och egen försörjning innebär jämfört med åtgärderna. Socialdemokraterna sjunger ju om det egna ansvaret för att utverka den friheten… ”slav stå upp för att slå dig fri”. De sjunger inte: ge mig en genomsnittlig levnadsstandard på andras bekostnad.
Då kommer jag till nästa problem som är gränssnittet mellan makten politik och makten medier.
Politiken redogör för avsikterna med sina reformer. Hillevi Engström, arbetsmarknadsministern, gav utredande och klargörande svar på Tomas Rambergs frågor. Hon förklarade gång på gång på vad sätt många enskildheter i a-kassan är delar av en helhet som syftar till att främja arbetslinjen. Vi har en mycket generös a-kassa i ett OECD-perspektiv, skattefinansierad till 70 %, med 60 miljarder, av vilka hälften går till åtgärder. Taket i försäkringen är inriktat framför allt på dem med låga inkomster, och kan behöva ses över. Premien i försäkringen följer risken, olika hög för olika risk. Avgifterna är en drivkraft till arbete på samma sätt som jobbskatteavdraget är det.
Man kan tycka – jag tycker – att utfrågaren av en politiker skulle ha någon liten tanke på politikens komplicerade roll i ansvaret för landet, i ansvaret för den långsiktiga utvecklingen, i ansvaret för att få människor i arbete hellre än att betala dem för att inte arbeta. Man kan också tycka att utfrågaren skulle tänka igenom vilket budskap han kommer att förmedla med sina frågor och akta sig för populism. Är det fortfarande rimligt i ett statsfinansiellt perspektiv på lång sikt att göra sig till tolk för utökade utgifter i socialförsäkringarna (dit a-kassan brukar räknas). Är det helt otänkbart att begära att medierna i någon mån delar ansvaret för landet?
Ekots lördagsintervju är det bästa vi har av seriös samhällsinformation på Sveriges Radio. Tomas Ramberg är den smidigaste och samtidigt intelligentast skoningslösa utfrågare vi har. Han lyssnar och för samtalet framåt, han vänder och vrider på frågeställningarna och ställer de frågor som grundar sig i kännedom om vilka de ömma punkterna är. Han om någon borde vara vaksam på att inte falla in i den snällism som nu utgör socialdemokratins interna problem i relation till ett modernt samhälles krav.
Ja efter att ha läst den här bloggen så försår jag ju att det måste va fruktansvärt komplicerat för dig att förstå det här för det är så mycket galensksp i den blogg Men framförallt så många lögner..... så det dinns inte ord för det.. Så mycket lögner och så mycket myter och så lite förståelse för att vi är FAKTISKT männsikor och många av oss har jobbst och slitigt i Många herrans år som itne ens du kommer inärheten av) Vi har betlat in mågna miljoner i skatt det har våra arbetsgivare med gjort i form av arbetsgivaravgifter... Vi lever inte heller på bidrag som ni gör ..det är den ENDA försäkrignen man betalar skatt på så jag ahr gott och väl betalat allt flera gågne er om: Och jag föredrar att få ut pengar från min sjukförsäkrign som jag betalat in skatt på och betalar tusentals kronor i skatt på fortfarande än få socialbidrag.. som just nu är andras pengar och inte beskattas ens.. DET är bidrag och dit för ni folk TILL bidragsystemet från en Försäkring som man betalar skatt på????är man klok i huvudet då eller???..
SvaraRaderaOch arbete är FAS 3 inte..noch inte leder det till något arbete.. det är bara för att manuipuler med sjuktalet..att få bort lite siffror man glömmer att det är männsikor och familjer självkänsal och motivation man stjäl.. Förr fick man mer hjälp och man kom ut i jobb sista jobbet hade jag i 14 år trots sjukdom sen fick jag cancer med.. m
SvaraRaderaOch nu ska jag ut i aktivetit bara för det. och sen sitter sådan här M folk och klassar oss som mindre lägre stående människor..VI är precis som er fast bara i olika faser i livet.. Jag undrar OM ni skulle accptera att man tog ifrån er tryggehet eran familjs tryggehet när ni blev sjuk??? Nää det Är skilLNad mot förr då satsade s det på att VI skulLE må bra kommA tillbak till arbetsmarknaden seriöst och itne på någon jäkla karusell fabrik som FAS 3 är Oc om ni gick ut och pratade med folk I FAS3 så är det nog inte ens en minorite som ser det som jobb alla ser det som slavgöra.. Jag lever nu för första gången i mitt 52 åriga liv i utanförskap får itne ens en bostad sjuk och handikappa får jag leta tak över huvudet och leva på en skit summa.. och det säger du är att ge folk möjligheten.. nää möjligheter fick vi förr,... Men tyvärr vill ni Moderater inte lyssn på oss som lever i verkligehten NI SPRIDER HELLRE LÖGNER OCH MYTER...
Verkligheten är:
SvaraRaderaArbetsförmedlingen säger att det finns inga jobb eller praktikplatser att söka, så jag t.ex. sitter hemma i bostaden i fas 2.
En ph.dr i nationalekonomi (helt frisk) går i fas 3 i en grupp hos en lägervakt, en f.d. AF-anställd.
Många som lever i vår värld (de arbetslösas) tror nog att du har en skruv lös Helena.