tag:blogger.com,1999:blog-90494460442243338262024-03-08T17:32:27.023+01:00Helena RivièreHelena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.comBlogger28125tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-32748168274466561592012-03-13T10:53:00.000+01:002012-03-13T10:53:35.976+01:00Socialdemokraterna tuggar på sitt<!--[if gte mso 9]><xml> <o:DocumentProperties> <o:Template>Normal.dotm</o:Template> <o:Revision>0</o:Revision> <o:TotalTime>0</o:TotalTime> <o:Pages>1</o:Pages> <o:Words>1003</o:Words> <o:Characters>5722</o:Characters> <o:Company>Akademeja</o:Company> <o:Lines>47</o:Lines> <o:Paragraphs>11</o:Paragraphs> <o:CharactersWithSpaces>7027</o:CharactersWithSpaces> <o:Version>12.0</o:Version> </o:DocumentProperties> <o:OfficeDocumentSettings> <o:AllowPNG/> </o:OfficeDocumentSettings> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:TrackMoves>false</w:TrackMoves> <w:TrackFormatting/> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning/> <w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing> <w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing> <w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery> <w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery> <w:ValidateAgainstSchemas/> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables/> <w:DontGrowAutofit/> <w:DontAutofitConstrainedTables/> <w:DontVertAlignInTxbx/> </w:Compatibility> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!--[if gte mso 10]> <style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style> <![endif]--> <!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Verklighetens Sverige</b> reformeras lugnt och målmedvetet i regeringens händer. Men socialdemokraterna förhåller sig inte alltid till verkligheten. De är kvar i sin hegemoniska värld och talar i allmänna termer om hur de vill styra och ställa oberoende av vad som faktiskt sker. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Investeringar är ett återkommande tema hos socialdemokrater men trots att jag är mycket intresserad av politik har jag hittills inte fått klart för mig hur socialdemokraterna tänker sig sina investeringar. De vill framför allt investera i infrastruktur och i utbildning. Fine. Men hur? Vad vill de konkret? Vilket är steg ett och två och tre? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Deras planer för infrastrukturen är väldigt luftiga för att uttrycka det artigt: </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">”</i><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: #2d2d2d; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 14.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">Människor i hela landet ska kunna ta sig fram snabbt och kunna lita på att tåget, spårvagnen eller bussen kommer i tid.</span></i><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;"> De åtgärder som vi vill genomföra ger större kapacitet och höjda hastigheter i många olika delar av landet. Våra förslag moderniserar och klimatanpassar det svenska transportsystemet och gör skillnad på kort såväl som på lång sikt.”</span><o:p></o:p></i></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">I verkligheten</span></b><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;"> pågår investeringar i infrastruktur för fullt. Regeringen har en investeringsplan fram till 2021 på 417 miljarder kronor i ren statlig satsning. Därutöver satsar regeringen 5 miljarder extra under innevarande år för underhåll och investeringar i järnväg och vägnät. Extramiljarderna ska bekosta mötesstationer på Malmbanan mellan Boden och Narvik för att få malmtransporterna att rulla utan hinder.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det blir också fler mötesstationer och dubbelspår, t ex mellan Kil och Laxå, Göteborg och Skövde, och extraspår till driftbangården i Hagalund i Stockholm. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Socialdemokraten Anders Ygeman kommenterar extramiljarderna med ”bra – men för lite”. Då kan man tro att socialdemokraterna ska satsa mera, men de håller sig på förhållandevis blygsamma 11, 5 miljarder kronor fram till 2015, för ”utbyggd kapacitet i järnvägssystemet” plus halvannan miljard för Stockholm. Det är alltså mycket mindre än vad de satsade på Botniabanan som slukade 20 miljarder. (Men som fortfarande bara fungerar av och till.)<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Hur mycket järnväg får man för pengarna? Enligt uppgift kostar en mil järnväg i snitt en miljard att bygga. Bara det eftersatta underhållet av banvallarna runt om i landet, som gör att man måste reducera farten, uppskattas kosta upp till 38 miljarder, och tidigast 2020 kan man vara hyggligt ikapp.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Av den statliga ramen på 417 miljarder går 217 miljarder till investeringar,</span><span style="font-family: Georgia; font-size: 14.0pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia;"> </span><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">varav 33 miljarder kronor går till länen och 184 miljarder kronor går till investeringar i den nationella planen. 200 miljarder kronor går till drift- och underhåll, varav 136 miljarder kronor går till väg och 64 miljarder kronor går till järnväg.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Det finns alltså en nationell plan</span></b><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">. Den innebär att socialdemokraternas återkommande fras om att </span><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">investera i infrastruktur, för att få folk i arbete som de brukar säga, redan är på gång. Men ny järnväg är en omfattande och tidskrävande process som följer en lång prövningskedja som berör markägare, miljö, kommuner, övriga myndigheter och intressenter. Det är inte riktigt som att samla ihop ett gäng rallare som går igång med hacka och spade en måndagsmorgon. Järnvägsbygge kräver högkvalificerad personal av en typ som förmodligen saknas bland de arbetslösa. Det är snarare bristkompetenser, typ datatekniker, upphandlingskonsulter, byggprojektledare, ingenjörer, lantmätare, signaltekniker, maskinförare, anläggningsarbetare m fl. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Vad jag säger är att det råder viss okunskap (inte bara i oppositionskretsar) om vad regeringen faktiskt gör för att förbättra infrastrukturen i landet. <o:p></o:p></span></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Detsamma gäller ”investeringarna” i utbildning.</span></b><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;"> Som om antal utbildningsplatser eller antal tillskjutna miljarder vore allt avgörande. Vad jag vet finns det ingen resursbrist på möjligheter att utbilda sig. Antalet platser följer antalet födda, uppåt och neråt allt eftersom, och konstigt vore det ju annars.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: #2d2d2d; mso-bidi-font-family: Arial;">Socialdemokraterna räknar platser. De bakar ihop högskoleplatser med traineejobb, vuxenutbildning och utbildningsvikariat och får ihop sammanlagt 57 400 platser till en kostnad av närmare 7 miljarder kronor.</span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><o:p> </o:p> </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Jag vet inte hur de tänker sig att det ska förbättra utbildningen i landet, men jag vet att i verkligheten, där regeringen befinner sig, har en stor skolreform just trätt i kraft.</b> Den har gällt i skolan i en termin nu och man har alltså precis bara anträtt den väg man måste gå. Det är genom att göra något åt den interna infrastrukturen i skolan man lyfter utbildningen till en nivå där den måste ligga. Det handlar om det andliga klimatet i skolan, den interna skolkulturen, resultatinriktningen. <span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Visst kommer det att ta tid innan dessa infrastrukturella satsningar slår igenom i högre utbildningsstandard. Men de övergripande önskemålen om att skolan måste bli bättre börjar i den verkligheten.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Det ska till exempel bli ökad studiero i skolan.</span></b><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;"> Hur åstadkommer man det? Jo genom att lärarnas och rektorernas befogenheter tydliggörs. Genom tydlig struktur i den moderna svenska antiauktoritära projektinriktade skolan. Genom disciplinära åtgärder mot dem som stör, konsekvens, tillfällig avstängning också i grundskolan. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Det är nya läroplaner och nya kursplaner med distinkta kunskapskrav. Preciseringar av de olika ämnenas centrala innehåll och syfte talar om för lärarna vad som ska behandlas men inte hur. Och därtill kommer de nya betygen med flera betygssteg, och centrala prov från sexan och framåt. Undervisningen följs upp och utvärderas.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Det ställs krav på lärarna. Bara behöriga lärare får utöva viss undervisning. Pedagogisk skicklighet ska ge karriärmöjligheter. Profilklasser ska kunna starta på högstadiet för specialbegåvningar. I stället för det individuella programmet på gymnasiet kommer fem olika introduktionsprogram, typ preparandutbildning och språk- och yrkesintroduktion. De som går de här yrkesprogrammen har alltid rätt att komplettera för behörighet för högre utbildning.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;"> När socialdemokraterna säger ”investera i utbildning” är det som om de tror att mer pengar (till kommunerna?) skulle göra susen. De förhåller sig i alla fall inte till de krafttag som tagits på skolans område från och med i höstas. De tycks omedvetna om den nya skolpolitik som äntligen tar itu med de grundläggande felen med skolan. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Jag gör mig inga illusioner. Socialdemokraterna kommer att fortsätta att kungöra att god socialdemokratisk politik är att satsa på infrastruktur och på utbildning som om ingenting hade hänt. Ekot av dessa tomma ståndpunkter kommer att upprepas om och om igen bland dem som håller fast vid att socialdemokrater var de som visste bäst. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;">Men verkligheten kanske tränger igenom.</span></b><span style="line-height: 150%; mso-bidi-font-family: "Lucida Grande"; mso-bidi-font-size: 14.0pt;"> Kanske får människor kanske klart för sig att vad de än tycker om regeringen så går saker faktiskt framåt. Säga vad man vill men regeringen uträttar faktiskt stordåd till vardags, även om medierna inte alltid är så noga med att upplysa om vad som gäller i verkligheten.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-20919939450374571812012-03-02T15:20:00.000+01:002012-03-02T15:20:56.793+01:00Oppositionen söker bara uppmärksamhet<!--[if gte mso 9]><xml> <o:DocumentProperties> <o:Template>Normal.dotm</o:Template> <o:Revision>0</o:Revision> <o:TotalTime>0</o:TotalTime> <o:Pages>1</o:Pages> <o:Words>817</o:Words> <o:Characters>4659</o:Characters> <o:Company>Akademeja</o:Company> <o:Lines>38</o:Lines> <o:Paragraphs>9</o:Paragraphs> <o:CharactersWithSpaces>5721</o:CharactersWithSpaces> <o:Version>12.0</o:Version> </o:DocumentProperties> <o:OfficeDocumentSettings> <o:AllowPNG/> </o:OfficeDocumentSettings> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:TrackMoves>false</w:TrackMoves> <w:TrackFormatting/> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning/> <w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing> <w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing> <w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery> <w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery> <w:ValidateAgainstSchemas/> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables/> <w:DontGrowAutofit/> <w:DontAutofitConstrainedTables/> <w:DontVertAlignInTxbx/> </w:Compatibility> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!--[if gte mso 10]> <style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style> <![endif]--> <!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Ärligt talat: det är ingen jätteskillnad mellan begreppen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”normalt förekommande arbete”</i> och arbete på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”den reguljära arbetsmarknaden”. </i>Ändå blåser oppositionen till strid med hot om misstroendevotum mot ansvarig minister för att han inte har bytt till det begrepp de vill ha.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Är det seriöst? Mitt svar är att oppositionen missbrukar sin ställning i riksdagen för ingenting.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Än så länge säger jag inte vilket begrepp som är vems. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Försäkringskassan</b> fick i oktober förra året i uppdrag att analysera vilken betydelse det skulle få om det ena begreppet ändrades till det andra när F-kassan har att bedöma någons arbetsförmåga. F-kassan tittade då tillbaka på hur de hade hanterat sjukpenning före och efter begreppsändringen och fann att skillnaden i praktiken var obetydlig.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det var inte vilket av de två arbetsmarknadsbegreppen som användes som var problemet. Båda begreppen var problematiska. Talar man om arbetsmarknad så leder det tanken till faktiska och konkreta anställningar på den marknaden. Det är missvisande, säger F-kassan. Istället bör man tala om medicinskt relaterad förmåga, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”medicinska förutsättningar för arbete”.</i> Det är det begrepp F-kassan förespråkar eftersom det uttrycker försäkringens villkor och skulle göra F-kassans roll tydligare.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag talar inte om vilket begrepp som är vems ännu, men jag ska redogöra för ett par definitionsmässiga preciseringar av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”normalt förekommande arbeten”</i> och arbeten på ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">den reguljära arbetsmarknaden”.</i> I ena fallet säger behandlande utskott att det är personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som i fortsättningen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> ska få ersättning från sjukförsäkringen. I det andra fallet säger det då aktuella utskottet att bedömningen ska göras i förhållande till varje typ av arbete. Man måste ha en ”betydande funktionsnedsättning” för att man ska bedömas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> ha någon arbetsförmåga. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Blev det lättare nu att urskilja vilket begrepp som är den ”onda” respektive ”goda” sidans?<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Tittar man på vad som faktiskt hände i sjukförsäkringen efter den 1 juli 2008 vad gäller avslag och indragningar jämfört med den gamla försäkringen så är det knappt någon skillnad alls. Det är få avslag och indragningar över huvud taget, både med den nya och med den gamla försäkringen. Nästan alla som begär sjukpenning får det. Däremot stramas processen upp. De få indragningar som görs görs tidigare i sjukfallen, både för dem som har ett arbete och för dem som är arbetslösa. Tidsgränsen efter sex månaders sjukskrivning har effekt. Likaså att sjukförsäkringen inte väger in ålder, lokal arbetsmarknad, ekonomiska och sociala förhållanden i beslutsunderlaget, vilket var fallet tidigare. Sjukförsäkringen har renodlats till att vara just sjukförsäkring och inget annat. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Högsta förvaltningsdomstolen har beviljat prövningstillstånd i tre mål som rör arbetsförmåga i förhållande till ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">den reguljära arbetsmarknaden”</i> (och då förstår alla att eftersom Högsta förvaltningsdomstolen är en tämligen ny instans så är begreppet <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”reguljära arbetsmarknaden”</i> regeringens). <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Högsta förvaltningsdomstolen säger att</b> <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”normalt förekommande arbeten”</i> (oppositionens begrepp) menas vanliga jobb där den försäkrades arbetsförmåga kan tas till vara fullt ut, utan anpassning av arbetet med hänsyn till medicinska besvär</b>. Regeringens begrepp <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”reguljär arbetsmarknad”, </i>tycks inte i sig ha åstadkommit någon förändring av praxis, enligt F-kassan. Alla rättsinstanser lutar sig fortfarande mot dokumenterade medicinska förhållanden vid överklaganden. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">F-kassan visar att det alltså finns stora likheter</b> mellan de två arbetsmarknadsbegreppen. I båda fallen ligger fokus på vanliga arbeten. Udda arbeten, eller sällan förekommande arbeten tas inte upp. (Vanliga arbeten är de fyrtio vanligaste yrkesområdena i SCB:s yrkesregister där 80 procent av den svenska arbetskraften befinner sig.) ”Arbetsmarknaden” är i båda fallen ett teoretiskt begrepp mot vilket man reder ut principerna. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det handlar inte för något av de båda begreppen om faktiska arbeten eller faktiska arbetstillfällen</b>. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">De medicinska förutsättningarna för arbete</i> är grunden för F-kassans beslut. Men många missleds att klaga på att de skickas ut på en ”fiktiv” arbetsmarknad när de tycker att de rätteligen borde få vara sjukskrivna. Oppositionen driver på i den riktningen. De får det att låta som om regeringens arbetsmarknadsbegrepp skakar riksdagen i dess grundvalar. De agerar som om omställningskravet i sjukförsäkringen vore kränkande. Men omställningsprincipen är inte ny. Den har funnits sedan 1997. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">F-kassan misstänker att det egentliga legitimitetsproblemet i sjukförsäkringen inte handlar om vilket arbetsmarknadsbegrepp som används utan att de försäkrade blir bedömda mot andra arbeten än det yrke de har och är utbildade för. Den som har ett kvalificerat arbete känner sig kränkt av tanken att ta ett annat arbete som skulle gå att klara av men som är av enklare karaktär. För den som har ett arbete är det svårt att tvingas byta till något annat. Även bland arbetslösa finns inställningen att man är arbetslös i ett visst yrke.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vi har ingen offentlig yrkesförsäkring och har aldrig haft. Redan 1997 infördes arbetsmarknadstanken i sjukförsäkringen. Redan 1997 gällde att den som inte kan gå tillbaka till sitt vanliga arbete på grund av sjukdom ska bedömas mot ett annat arbete. Därför sade F-kassans informationskampanj i början av 2000-talet: ”Vi frågar inte hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har.”</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Är alla nu klara över vad det politiska bråket gäller i sak? Är alla klara över skillnaden mellan <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”normalt förekommande arbete”</i> och arbete på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”den reguljära arbetsmarknaden”</i>? Inte det?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-87547126107094746432012-02-28T11:17:00.000+01:002012-02-28T11:17:36.752+01:00Framstående socialdemokrater<!--[if gte mso 9]><xml> <o:DocumentProperties> <o:Template>Normal.dotm</o:Template> <o:Revision>0</o:Revision> <o:TotalTime>0</o:TotalTime> <o:Pages>1</o:Pages> <o:Words>924</o:Words> <o:Characters>5268</o:Characters> <o:Company>Akademeja</o:Company> <o:Lines>43</o:Lines> <o:Paragraphs>10</o:Paragraphs> <o:CharactersWithSpaces>6469</o:CharactersWithSpaces> <o:Version>12.0</o:Version> </o:DocumentProperties> <o:OfficeDocumentSettings> <o:AllowPNG/> </o:OfficeDocumentSettings> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:TrackMoves>false</w:TrackMoves> <w:TrackFormatting/> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning/> <w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing> <w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing> <w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery> <w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery> <w:ValidateAgainstSchemas/> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables/> <w:DontGrowAutofit/> <w:DontAutofitConstrainedTables/> <w:DontVertAlignInTxbx/> </w:Compatibility> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!--[if gte mso 10]> <style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style> <![endif]--> <!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En framstående socialdemokrat for land och rike runt och sade förlåt. En annan framstående socialdemokrat åker på skrämselturné och sprider osäkerhet och oro genom sitt tal om att människor inte har någon trygghet när de blir sjuka. Somliga tror att det inte längre finns någon försäkring. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag är intresserad av den senare socialdemokratens mål med att undergräva tilltron till något så solitt som en allmän försäkring. Man kan tycka att det är harmlöst att säga som han gör att människor <i>”betalar in en del av sin lön” </i>till sjukförsäkringen. Men varför säger han så? Gång på gång betonar han att betalningen är personlig:<i> ”- - - i ett läge där man har betalat in en väsentlig del av sin lön”</i>, <i>”- - - en försäkring som man själv har betalat”</i>, <i>”- - - en social försäkring som vi har där vi avstår en del av vårt löneutrymme”</i>, <i>”- - - ett system där vi avstår en del av vår lön för att betala en försäkring som ska skydda vår inkomst”. </i></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag har aldrig hört talas om någon som personligen betalar för den allmänna sjukförsäkringen. Hur skulle det gå till? Allt jag vet är att den allmänna sjukförsäkringen betalas med arbetsgivaravgifter ovanpå lönesumman (5,2% av totalt 31,42%, reglerat i lag). </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Hör människor en framstående socialdemokrat säga att socialförsäkringarna är nedmonterade och att sjuka inte får någon sjukpenning, tror de förmodligen att det är sant. De tror förmodligen att lönen naggas i kanten om han säger så. Källskatten dras ju, så sjukförsäkringsavgiften kanske också dras från lönen? Vem vet? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Politiker har ansvar för hur de pratar om sjukförsäkringen. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Den här framstående politikern målar upp ett dom-bestjäl-dig-på-dina-rättigheter-scenario. Först hur folk själva ser till att få en sjukförsäkring, och sedan att de ändå en vacker dag står där med två tomma händer, lurade på leveransen så att säga. Han tycker det är orimligt. Han vill för liv och pina ha bort stupstocken som är hans benämning på den yttersta tidsgränsen. Såvitt jag förstår innebär det ett outtalat löfte att med hans modell skulle alla som idag blir utförsäkrade bli kvar, inte bara de sjuka? Han låtsas inte om att systemet är så konstruerat att ingen som är sjuk blir utförsäkrad. Den yttersta tidsgränsen är en tidsgräns bland andra tidsgränser där F-kassan och Arbetsförmedlingen gör en ordentlig kartläggning av arbetsförmågan. Han ser inte poängen i att fatta avgörande beslut för personer som varit sjukskrivna i åratal: ska de beviljas förtidspension eller har de på något vis ändå en möjlighet att komma tillbaka? Den möjligheten är hela idén bakom reformen av försäkringen. Den är ett paradigmskifte och han vill paradigmskifta tillbaka.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad jag kan bidra med är att öka sanningskvoten i debatten när socialdemokraterna kommer släpande på sin gamla stupstock. Vad händer vid den bortre gränsen? Vad händer i verkligheten med dem som utförsäkras? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 9.5pt;">Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen fick i sina regleringsbrev för 2011 i uppdrag att följa upp och analysera situationen för dem som nått den maximala tiden i sjukförsäkringen. De senaste siffrorna gäller första halvåret 2011.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">Källa: Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans statistik.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 9.5pt;">Efter två kvartal 2011 är läget följande:<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">12 610</span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;"> personer uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen och blev utförsäkrade<b> </b></span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 6.0pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">3 123</span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;"> </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">var så allvarligt sjuka att de </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">blev kvar i sjukförsäkringen<b> </b></span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">2 437 </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">återvände till sjukförsäkringen efter att ha prövat arbetslivsintroduktionen </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">44 % är den andel som blev kvar i eller återvände till sjukförsäkringen. Men det tycks inte påverka vår framstående socialdemokrat när han vill backa tillbaka: <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">” - - - låt mig vara mycket tydlig och säga att vi inte accepterar de utförsäkringar som sker idag”. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">Vad är det han vill? Är det för få som blir kvar i försäkringen?</span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 9.5pt;">De flesta som utförsäkrades efter maximal tid i sjukförsäkringen gick över till Arbetsförmedlingen. </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">8 441</span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;"> personer skrev in sig där. </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 9.5pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">6 090</span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;"> av dem som skrev in sig på Arbetsförmedlingen återvände <u>inte</u> till <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">sjukförsäkringen. </span><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Helvetica; mso-bidi-font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-weight: bold;">Vi tar själva utförsäkringen en gång till: <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">12 610 personer utförsäkrades. Av dem var 3 123 så allvarligt sjuka att de fick stanna i sjukförsäkringen antingen med förtidspension eller med förlängd tid med sjukpenning. Sjuka blir alltså inte nödvändigtvis av med sin sjukpenning. Det görs en individuell bedömning. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">1 046 skrev <u>inte</u> in sig på Arbetsförmedlingen. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">Av dem har 86 återvänt till sjukförsäkringen, och 960 har inte återvänt till sjukförsäkringen. De är bara ute ur systemet, någon annan stans, gör något annat? <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">8 441 skrev in sig på Arbetsförmedlingen. Av dem har 2 351 återvänt till sjukförsäkringen efter att ha prövat på arbetslivsintroduktionen. Det funkade tydligen inte.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">Men 6 090 har <u>inte</u> återvänt till sjukförsäkringen, och av dem är 5 049 i arbete eller på väg mot arbete. Tack vare utförsäkringen är de på banan igen. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">90 fortsatte hos sin tidigare arbetsgivare<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">274 har vanliga jobb utan stödinsatser <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">125 har nystartsjobb<span style="mso-tab-count: 1;"> </span> <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">558 har arbete med stöd, typ lönebidrag, skyddat arbete, Samhall osv <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">205 är öppet arbetslösa. Det betyder att de är matchningsbara och klara med åtgärder.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">3 233 är i program med aktivitetsstöd, och 1 084 är inskrivna utan aktivitetsstöd. Den senare gruppen är de med begränsade eller obefintliga förutsättningar att över huvud taget delta i något arbetsmarknadspolitiskt program. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">61 är i jobb- och utvecklingsgarantin<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">1 302 får arbetslivsinriktad rehabilitering<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">445 får hjälp med vägledning och platsförmedling <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">451 får förberedande utbildning <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">851 får fördjupad kartläggning och vägledning <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">123 deltar i andra program <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Georgia; mso-bidi-font-size: 11.0pt;">441 har lämnat Arbetsförmedlingen utan att meddela sig </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">Jag vet inte vad man ska kalla alla de insatserna om inte insatser. Så vår socialdemokrat talar uppenbarligen mot bättre vetande när han slår fast: <i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”- - - att det idag inte finns några fungerande insatser med stöd för rehabilitering, återgång i arbete, arbetsträning och anpassning av arbetsplatser”</i>, <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i>”- - - att man ställs helt utan stöd och utan rehabiliteringsinsatser”</i>.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Verkligen? <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">Alla citat är hämtade från Riksdagens snabbprotokoll från den 12 december 2011. Den framstående socialdemokraten spekulerar i vad andra kan komma att spekulera i som ett resultat av de känslor av oro, tilltro, förväntan han mobiliserar i sina salvelsefulla anföranden. En artig sammanfattning är att han har ett robust samvete. <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><span style="color: black; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 9.0pt;">Jag vill ha sanning.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt; text-autospace: none;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-89825378419589293162012-01-03T16:25:00.000+01:002012-01-03T16:25:27.971+01:00Bidragsbrott<!--[if gte mso 9]><xml> <o:DocumentProperties> <o:Template>Normal.dotm</o:Template> <o:Revision>0</o:Revision> <o:TotalTime>0</o:TotalTime> <o:Pages>1</o:Pages> <o:Words>1573</o:Words> <o:Characters>8971</o:Characters> <o:Company>Akademeja</o:Company> <o:Lines>74</o:Lines> <o:Paragraphs>17</o:Paragraphs> <o:CharactersWithSpaces>11017</o:CharactersWithSpaces> <o:Version>12.0</o:Version> </o:DocumentProperties> <o:OfficeDocumentSettings> <o:AllowPNG/> </o:OfficeDocumentSettings> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:TrackMoves>false</w:TrackMoves> <w:TrackFormatting/> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:PunctuationKerning/> <w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing> <w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing> <w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery> <w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery> <w:ValidateAgainstSchemas/> <w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables/> <w:DontGrowAutofit/> <w:DontAutofitConstrainedTables/> <w:DontVertAlignInTxbx/> </w:Compatibility> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--> <!--[if gte mso 10]> <style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style> <![endif]--> <!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Vi har fått en sakligare syn på bidragsbrott. Bara tre procent tycker numera att det är ”ok att bidragsfuska”. (TNS Sifo 2010) Bara för några år sedan var vi mer – vad ska jag säga - toleranta. Nu anses det i alla fall värre att sko sig på sjukförsäkring än på a-kassa, och värre ändå att lyfta bidrag och arbeta svart (TNS Sifo 2010). </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vill man på allvar försöka förstå bakgrunden till attitydförändringarna ska man ta till sig en rapport från <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Inspektionen för socialförsäkringen (isf)</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Brottsförebyggande rådet (brå)</i> med titeln <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Bidragsbrott och skattebrott, välfärdens dubbla kriminalitet</i> (Rapport 2011:12). Det intressanta med den är att vi får veta hur brottsligheten går till. Den beskriver hur man hamnar på brottets bana och hur människor uppfattar, förstår och förhåller sig till systemen och till välfärdsstaten. Rena misstag och fel finns inte med, vilket är bra. Det här är <i style="mso-bidi-font-style: normal;">the real stuff</i>. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Rapporten beskriver hur från början ärliga men sjuka företagare gradvis hamnar på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">det sluttande planet. </i>Stegvis<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> </i>och närmast omedvetet fortsätter de att ta emot olika former av sjuk- och aktivitetsersättning, sjukpenning, och livränta fast de kan arbeta. De tänker inte på att de har korsat en gräns.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De har vant sig vid att ersättningarna löper på utan besvärande frågor från handläggarna. De glider in i bidragsbrott utan att egentligen ”mena” det. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Beskrivningen av detta <i style="mso-bidi-font-style: normal;">sluttande plan</i> visar sig öppna för en mera filosofisk betraktelse av vilka vi är och vilka vi har blivit i välfärdsstatens hägn? Hur upprätthåller vi den gemensamma samhällsmoralen om välfärd är liktydigt med bidrag och bidrag liktydigt med lättillgängliga pengar utan specifik ägare? Hur hanterar vi människors beroende av välfärden? Vad gör denna bundenhet med oss? <o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ett enkelt exempel är när människor får sin arbetsförmåga förbättrad utan att redovisa det för myndigheterna. De har någon liten affärsrörelse som de inte skattar för eftersom de inte betraktar den som ett riktigt jobb. Staten ger dem förutsättningar att ägna sig åt det de vill, och det är snällt av staten. De tänker inte på vad som är arbetsförmåga eller inte. Grundförsörjningen är tryggad med det som tickar in från Försäkringskassan, och ”hobbyn” ger till charterresan. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">De har inte en tanke på att villkoret för ersättningen är den bristande arbetsförmågan, inte de bristande inkomsterna. <o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Man kan säga att lagstiftaren i någon mån agerar anstiftare till brott genom att möjliggöra för människor att lyfta bidrag samtidigt som de arbetar. Den ljusa idén var att människor med t ex förtidspension (permanent sjukersättning) inte skulle rädas att pröva sin arbetsförmåga. De fick rätt att jobba ideellt hur mycket som helst, och de fick rätt att behålla en del av arbetsinkomsten utan att bli av bidraget. (Fribeloppet är satt till ett prisbasbelopp, i år 44 000). Den ljusa idén var att minska marginaleffekterna för de som kände att de ville ut i livet igen efter år av sjukersättning och utanförskap. Arbetslinjen helt enkelt. Om de då kommer igång så bra att de tjänar mer än fribeloppet reduceras bidraget med 50 öre för varje intjänad krona. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Resultatet har blivit ett vådligt uppsving för ”ideellt arbete”. Idealiteten i Sverige är sannerligen på frammarsch. Vi är idealister som aldrig förr. Det som förut var svartjobb har nu gömts i ”ideellt arbete”. Det finns riktigt ideellt arbete och så finns det ”ideellt arbete”.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">I andra änden av skalan finns de utstuderade och medvetna bidragsbrotten. Verktygen är olika former av intyg, som läkarintyg, arbetsgivarintyg och gentemot skattemyndigheten falska bolag, osanna kontrolluppgifter m m.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sådana medvetna bidragsbrott begås när företaget går dåligt och företagaren behöver tillskott. Han boostar upp lönen på pappret för att få en hög sjukpenninggrundande inkomst och hög sjukpenning eller sjukersättning i stället för lön. Den inbyggda svårigheten för sådana bidragsfuskare är att de behöver uppge höga inkomster hos skattemyndigheterna för att maximera ersättningen. Å andra sidan vill de minimera skatten och därför redovisa så lite som möjligt. Somliga försöker lösa det med motstridiga uppgifter till Skatteverket och Försäkringskassan. Det kan vara målvaktsupplägg och svartarbete, när en familjemedlem tar på sig det formella ansvaret för företaget medan den som verkligen jobbar och driver verksamheten lyfter sjukersättning. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En intervjuad företagare citeras i rapporten hur han gör när han ”hjälper till”:<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">- En person kommer till honom och vill ha en hög sjukpenninggrundande inkomst. Då sätter företagaren in honom i ett bolag och betalar skatter och avgifter i två månader – som den som är ute efter ”hjälpen” får pynta själv. Han får lön och får lämna tillbaka pengarna omgående. Sedan är det klart, säger företagaren. Han kan gå och sjukskriva sig och göra vad fan han vill. Får han sjukbidrag slipper han springa till Försäkringskassan och till doktorn och bla bla bla. Två år brukar det ta och sedan har de det här bidraget.<o:p></o:p></i></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Läkarna har en nyckelroll i olika bidragsbrott eftersom de skriver ut intygen som ger pengarna. Den första bedömningen är viktig eftersom det är där förutsättningarna finns att göra rätt från början. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Att göra rätt från början</i> är en av Försäkringskassans gyllene regler. Då minskar behovet av kontroller senare, är tanken. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Rapporten delar in läkarna i tre kategorier. De vanligaste är de som vill hjälpa sina patienter men som blir förda bakom ljuset och låter sig duperas. En mellankategori är de ”snälla men stressade” läkarna som inte hinner fördjupa sig mycket i varje patient utan skriver det patienten vill. Några intervjuade kontrollutredare misstänker att namnet på sådana läkare sprids i ”intressegrupperna”. Och så finns det ett mindre antal läkare som aktivt och medvetet hjälper till i brottsligheten och låter sig mutas för att skriva läkarintyg.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Bidragsbrotten inom assistansersättning är avancerad brottslighet som ger stora pengar. Normalt går assistansersättning till så att den funktionshindrade får ersättning från Försäkringskassan för att själv köpa personlig assistans och för att täcka en del kringkostnader. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Den enklaste varianten </b>av brott är att den handikappade i grunden har ett behov av assistans men överdriver det behovet kraftigt. Assistenterna är införstådda. De gör alltså inte så mycket arbete som redovisas i tidrapporten. De får summan utbetalad av Försäkringskassan (267 kr i timmen i år, multiplicerat med många timmar) och delar med sig till den handikappade. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vissa företag åtar sig att organisera upphandlingen av assistenter och har som affärsidé just att överdriva graden av funktionsnedsättning och antalet arbetade timmar. Assistenterna har inte bara lön: genom lönen får de också tillgång till pensions- och trygghetssystemen med möjligheter till föräldrapenning, sjukpenning och a-kassa. Så också de brottsliga. Assistenterna kan vara familjemedlemmar och släktingar till den handikappade och organisatören tar tillbaka av lönerna som betalas ut till assistenterna. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det finns alltså yrkeskriminella</b> bland organisatörerna där brottsligheten är en integrerad del av affärsverksamheten. Asylsökande kan utnyttjas. Organisatören ger dem lån till att börja med, varpå de övertalas att konstruera ett ersättningsbehov för att betala tillbaka. Gör de det inte hotar organisatören att gå till Kronofogden vilket inte är ett plus i asylutredningsprocessen. Det finns exempel på ”import” av funktionshindrade i syfte att utnyttja systemet med assistansersättning. Om de ”säger något” till myndigheterna kan familjen råka illa ut. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det bör sägas att grova brott inom assistansersättningen är svårare att koka ihop för personer födda i Sverige eftersom deras sjukvårdshistorik är väldokumenterad och deras behov väl kända. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Statens kostnader för assistansersättning har ökat från 4 miljarder 1995 till budgeterade 21 miljarder för 2012. Det är nästan lika mycket som den budgeterade kostnaden för sjukpenning och rehabilitering för 2012. Det ger perspektiv på vilka oerhörda pengar det handlar om. Hur mycket som försvinner i bedrägerier kan vi inte veta. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">En grupp tycker att de helt enkelt har rätt till bidraget</b> som en grundförsörjning eftersom de en gång fått det beviljat. De känner sig inte på minsta sätt kriminella. En intervjuad fuskare ser bidraget som en sorts täckningsbidrag för de fasta utgifterna: </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">- Du har hyra, du har mat, du har bensin, du har dagiskostnader eller vad fan det nu är, då blir det som en fast inkomst. Du behöver aldrig tänka på den biten. Så tror jag alla tänker. </i></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Försäkringskassan har tidigare, med de gamla reglerna, styrkt dem i den uppfattningen genom att bevilja sjukersättning år ut och år in utan att följa upp eventuella förbättringar av hälsan. Handläggarna skulle godta de skäl människor angav för bidrag och inte ge sig på onödiga och tidskrävande granskningar så att utbetalningarna fördröjdes. Initialt var bidraget sannolikt berättigat annars hade det inte kommit till stånd, men om det sedan inte förekommer någon kontakt med Försäkringskassan och pengarna fortsätter att rulla in är det mänskligt att se bidraget som någonting man antagligen måste ha rätt till eftersom man inte har någon lön? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Underlåtenhetsbrott kan inte kallas ”medvetet fusk”. Vad kan det kallas då? Vad är det då? Det är vanligt bondförstånd, förslagsvis. Egenintresse. Man ska inte låta lättfångde pengar gå sin näsa förbi. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det är säkert också en klientifiering av den enskilde som välfärdsstaten har odlat fram, en sorts brett utvecklad kulturell ansvarsbefrielse.</b> Andra länder höjer på ögonbrynen inför vad de menar är en magnifik godtrohet i Sverige. Det är väl ett mänskligt drag hos oss det också. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det sitter förmodligen djupt inne att säga nej öga mot öga med en målinriktad klient och det är förmodligen så mycket lättare att ingå i den stora hjälpande gemenskapen och i alla fall låtsas lita på att människor talar sanning. <o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Och ändå har attityderna till bidragsbrott svängt. Har åtstramningarna i socialförsäkringarna ökat människors respekt för ett mera rättssäkert system? Har människor fått ett bättre grepp om vad som gäller? Är Försäkringskassan bättre på att få människor att förstå besluten? Ställer dagens system större krav på läkarintyg och rimliga diagnoser? Utrymmet för att fuska har bevisligen krympt. Har alltså viljan att göra rätt vuxit i motsvarande mån? Ja kanske.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Utbetalningssystemen i Sverige är gigantiska. Försäkringskassan först och främst, och därtill Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, 32 a-kassor och 290 kommuner. Staten betalar ut nära 500 miljarder om året. (Ekonomistyrningsverket 2011:11) Jag har svårt att tro att de utgifterna skulle behöva öka ytterligare. Tvärtom. Kan vi göra det mindre lätt att plocka lättillgängliga frukter från nedhängande grenar så kan människor själva få större del av frukterna av sitt arbete. </div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-75610063263346094932011-12-02T12:27:00.001+01:002011-12-02T12:37:46.140+01:00Fattar Försäkringskassan rätt beslut?<!--StartFragment--> <div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Vill man ta reda på om socialförsäkringarna är rättssäkra ska man läsa rapporterna från <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Inspektionen för socialförsäkringen</i>, ISF. De visar upp det bästa med svensk statsförvaltning: varför och hur staten förtjänar tillit och respekt i sitt myndighetsutövande.</b> </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Rapporterna visar hur förhållandet mellan stat och medborgare är uppbyggt och reglerat och att medborgarna kan lita på att staten har deras långsiktiga trygghet för ögonen. Myndigheten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Försäkringskassan</i> som förfogar över närmare en tredjedel av statskassan präglas av allt att döma av omutlighet och objektivitet. Och som en yttersta skyddsåtgärd och garanti för rättssäkerhet har vi kontrollmyndigheten ISF som övervakar hur F-kassan lever upp till sin uppgift.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">För att F-kassan ska kunna fatta riktiga beslut om sjukpenning måste F-kassan ha riktiga beslutsunderlag. ISF har skrivit en rapport om det: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Försäkringskassans hantering av underlag för beslut om sjukpenning, Rapport 2011:8.</i> Det har funnits kritik mot underlagen. Både Riksrevisionen och F-kassan själv rapporterade 2009 om att så mycket som tre av fyra läkarintyg hade allvarliga brister. Även obligatoriska uppgifter saknades. (Men Riksrevisionens rapport var egentligen obsolet eftersom den grundade sig på ärenden från 2007, före reformeringen av sjukförsäkringen 2008.)<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Bristerna är ingen ny företeelse. Underlagen har ifrågasatts sedan tidigt nittiotal. Men det är först de senaste åren regeringen har tagit tag i saken.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Läkarintyget ska beskriva hur den sjukes funktionsnedsättning yttrar sig.</b> Det räcker inte med att skriva muskelsvaghet. Läkaren måste tala om hur svagheten yttrar sig, t ex i svårigheter att lyfta armarna, svårigheter att sitta eller gå. Därför måste de faktiska arbetsuppgifterna beskrivas. Det räcker inte med att uppge ett yrke om inte yrket är självförklarande som t ex målare. ”Egenföretagare” eller ”arbetsledare” räcker inte.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">F-kassan behöver inte söka läkaren för komplettering av uppgifterna om arbetet. De kan fråga den försäkrade direkt, vilket också görs. ISF drar alltså slutsatsen att helhetsbilden, skapad av läkarintyg, journalanteckningar, kontakter med den försäkrade, med arbetsgivaren, gör att F-kassan i realiteten har tillfredsställande underlag för beslut i nästan tre av fyra fall. Hela beslutsunderlaget kan alltså vara tillfredsställande även om läkarintygen är ofullständiga. (Att beslutsunderlaget fortfarande brister i drygt vart fjärde fall har inte hindrat att den försäkrade ändå fått sin sjukpenning.)</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">IFS har studerat bifallsärenden, inte avslagsärenden</b>. De valde att bortse från avslagsärendena därför att Riksrevisionen tidigare visat att risken är större att personer som inte har rätt till sjukpenning ändå får det, än att personer som har rätt till sjukpenning blir nekade. Avslagsbesluten fattas efter noggrant övervägande.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">F-kassan understryker att varje försäkringsärende är unikt. Självförklarande diagnoser behöver självfallet inga tillägg. De är ju vad de är. Handlar det om tumörsjukdomar begär F-kassan sällan komplettering. Inte heller gör F-kassan där någon plan för återgång i arbete. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det är de diffusa diagnoserna som granskas närmare.</b> F-kassan har oftast behov av kompletteringar av det medicinska underlaget vid psykiska diagnoser och vid besvär i rörelseorganen. Unga människors medicinska underlag kompletteras oftare än äldres, arbetslösas oftare än anställdas. Likaså begärs oftare kompletteringar om sjukskrivningstiden är längre än den rekommenderade.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Läkaren ska motivera varför han eller hon frångår beslutsstödets rekommendationer, och finns ingen sådan motivering måste beslutsunderlaget kompletteras. Det kan också handla om frågor om hur arbetstiden förläggs vid deltid. Det betyder att om någonting i underlaget har töjmån mot det icke godtagbara begär F-kassan kompletteringar. F-kassan gör sitt jobb. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">F-kassan vill veta följande</b> utöver rena id-uppgifter på patient och läkare: Diagnos som orsakar nedsatt arbetsförmåga, objektiva kroppsliga undersökningsfynd (funktionsnedsättning) och hur dessa konstaterade fynd begränsar patientens förmåga (aktivitetsbegränsning). Läkaren ska vidare bedöma patientens arbetsförmåga i förhållande till det arbete patienten har, till i vilken grad patientens arbetsförmåga är nedsatt och om han eller hon bedömer att patienten behöver längre tid för att återhämta sig än den rekommenderade för den typen av problem. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">ISF har också tittat på om det fortfarande finns regionala skillnader</b> i hur F-kassan bedömer beslutsunderlagen, om de varierar utifrån den försäkrades möjligheter på arbetsmarknaden och andra bakgrundsfaktorer som inte ska spela någon roll längre. Faktorer som ålder, om man bor i avfolkningsbygd, om man har låg utbildning, om man har jobbat i ett visst yrke och inte kan göra det längre, har avskaffats som grund för sjukpenning. Sjukförsäkringen har renodlats till att gälla inkomstbortfall på grund av sjukdom och inget annat. Tidigare var de regionala skillnaderna stora därför att allt möjligt annat än arbetsoförmåga gav sjukpenning. Frågan var om de gamla reglerna fortfarande var i svang? Ja, ISF fann att sådana signifikanta regionala skillnader finns och att F-kassan måste följa upp de skillnaderna så att kravet på likabehandling infrias.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">F-kassan har nyligen lagt fram en rapport om ett metodiskt instrument för att bedöma sjukskrivnas arbetsförmåga. Det riktar in sig på vad personen kan göra och hur han eller hon kan använda sig av sin förmåga på arbetsmarknaden. En central del i profilen som upprättas är att den försäkrade själv skattar sin arbetsförmåga och vari problemen består. Individens egen inställning till arbete och möjligheter att sadla om kommer alltså in i beslutsunderlaget. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Det finns stor okunskap om hur F-kassan fattar beslut, och det är inget att säga om. Det ÄR komplicerat, men bit för bit vidgas kunskapen. De som slentrianmässigt avfärdar både sjukförsäkringen och F-kassan som ett enda stort haveri är vårdslösa med fakta och slarviga med sanningen, vilket påverkar förtroendet negativt helt i onödan. De ägnar sig åt en sorts stenkastning värd lika mycket respekt som faktisk stenkastning mot polis och räddningstjänst. F-kassan fungerar allt bättre och det är det viktiga.</b></div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-9655563358702022522011-07-02T12:00:00.000+02:002011-07-02T12:00:30.112+02:00Håkan Juholt förespråkar en Thelma och Louise-politik: gasen i botten rakt ut mot stupet<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Det finns skäl att hoppas att Håkan Juholt begrundar Greklands öde, hur grekiska politiker köpte folkets gunst genom att inte bara lova allt gott till alla utan också låta offentliga sektorn expandera långt utöver vad det fanns täckning för i ekonomin. Han borde tänka på vådan av ”de stigande förväntningarnas missnöje” och vad som obönhörligen driver ett land mot stupet.</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">Statsministern har inte bara hög status, han har hög standard på sina framföranden. Han klargör skärningspunkterna i politiken, hur den personliga friheten växer med privatekonomin för den som jobbar, och valfriheten för landet med det finanspolitiska ramverket. Det är inte bara för att jag är moderat som jag tycker att han är klokare än oppositionen. Han driver a<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">rbetslinjen eftersom människors möjlighet att välja sina egna liv bygger på den frihet och den självkänsla som arbete, egen försörjning, kunskap och yrkesskicklighet ger.</span><span style="font-family: Verdana; mso-bidi-font-family: Verdana;"> </span>Det är inte för sin egen regerings skull han försvarar det finanspolitiska ramverket, han gör det för att <span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Sverige måste kunna regeras långsiktigt också av en minoritetsregering, vilken den än är. Ordningen måste garanteras, inte minst nu när den samlade oppositionen (inklusive Sverigedemokraterna) egentligen inte är överens om vart Sverige ska utan bara är överens i kortsiktig populism genom att</span> sabotera för regeringen.<span style="font-family: Verdana; mso-bidi-font-family: Verdana;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">I partiledardebatten riktade <span style="color: #202020; line-height: 150%; mso-bidi-font-family: Times; mso-bidi-font-size: 16.0pt;">statsministern en direkt fråga till </span><span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Socialdemokraterna och Miljöpartiet om de står bakom det finanspolitiska ramverket med allt vad det innebär av överskottsmål, ordning och reda, och en balanserad budgetprocess i riksdagen genom att inkomster och kostnader tas i <i>ett</i> beslut. Han </span>fick betryggande svar både från Håkan Juholt och Gustav Fridolin. <span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Ett klart och tydligt ja från båda.</span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-layout-grid-align: none; mso-pagination: none; text-autospace: none;">Likväl finns det skäl att hoppas att Håkan Juholt begrundar Greklands öde, hur grekiska politiker köpte folkets gunst genom att inte bara lova allt gott till alla utan också låta offentliga sektorn expandera långt utöver vad det fanns täckning för i ekonomin. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Offentliga sektorn blåstes upp med 100 000 jobb mellan 2004 och 2009 och lönerna ökade med 60 procent. Utgifterna exploderade.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Håkan Juholt har dessvärre samma expansiva hjärta. Han vill göra livet lättare för alla, för arbetande och icke arbetande, barn och gamla, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, busschaufförer, byggnadsarbetare, lantbrukare, ekonomer, studenter. Han har ”högre ambitioner” för Sverige än att <span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">”förslösa pengar på stora skattesänkningar”</span> (denna lustiga syn på pengars proveniens) men han borde verkligen tänka på Grekland. Han borde tänka på vådan av ”de stigande förväntningarnas missnöje” och vad som obönhörligen driver ett land mot stupet. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Håkan Juholt förespråkar en Thelma och Louise-politik: gasen i botten rakt ut mot stupet. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Håkan Juholt är en stor retorisk begåvning, det är inget snack om saken. Det är inte bara bilden han målar upp av förfall av det mesta i Sverige, det är hans liksom förundrade hållning till eländet, en tänk-så-illa-det-kan-gå-ton, hur fel <span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">det är att det gamla omoderna Sverige kommer tillbaka med barnfattigdom, segregerade skolor, bostadsbrist, pensioner som man inte kan leva på, fattigdom för sjuka och arbetslösa, otrygga anställningar och massarbetslöshet </span><span style="font-family: Verdana; mso-bidi-font-family: Verdana;">…<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">… för att sedan måla upp ambitionerna för ett ”modernt” Sverige<span style="font-family: Verdana; mso-bidi-font-family: Verdana;"> </span><span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">där barn och unga får en trygg uppväxt och rätt till en god skolgång, äldre en värdig ålderdom med en pension de kan leva gott på, ett Sverige med ett hållbart arbetsliv som investerar sig rikt genom satsningar på bostäder, infrastruktur och klimatsmarta lösningar</span>. Han ger liv åt orden. Han har mött verklighetens folk, förstått deras önskemål om bättre skola, fler lärare, lugnare arbetstempo, tryggare anställningar, fler anställda i offentlig sektor, högre pension, högre löner, högre a-kassa, bättre åldringsvård, sommarjobb åt skolungdomar, lägre elpriser, och så högre pensioner, högre löner och fler arbetskamrater för sjuksköterskorna om igen. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Löftena är den enkla sidan av jobbet, påminde statsministern, det svåra är att få det hela att gå ihop och att långsiktigt respektera uthålligheten i offentliga finanser.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Att måla upp det gamla folkhemssverige är också enklare än att spegla det Sverige vi faktiskt har, med hård konkurrens, höga kunskapskrav, hög teknisk utveckling, täta ekonomiska samband på alla marknader. <span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">På bara två generationer har vi gått från att huvudsakligen arbeta i industriproduktion in i det privata tjänstesamhället som i dag sysselsätter över 80 procent av den svenska arbetskraften. </span>Ändå känner jag igen mig i Håkan Juholts Sverige. Likt honom är jag uppvuxen i ett strävsamt land med total trygghet, trygga anställningar, nybyggda HSB-lägenheter, små anspråk, ansvar. Bofors hade 5 000 anställda, där var pappa, mamma var hemmafru, alltid närvarande, skolan var fantastisk med idel adjunkter och lektorer, alla hade det bra, alla fick det bättre.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Då som nu byggde välståndet på arbete. Skatterna var låga. Men nu ser det inte ut så i Sverige längre. Det är liksom meningslöst att tala om ett gammalt Sverige i det befintliga Sverige där problemen är av annat slag, där ökad sysselsättningsgrad är en överordnad uppgift. Håkan Juholt: ”<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Tempot i arbetslivet skruvas upp på ett sätt som gör att allt färre känner att de kommer att orka jobba kvar tills de uppnår pensionsåldern. Stressen och jäktet förbrukar människor, förbränner människor, och arbetsskadorna ökar – axlar, armar och rygg. Ett nytt och ett sämre arbetsliv växer fram. Ett sådant arbetsliv har vi tidigare haft i Sverige. Det vill vi inte ha tillbaka.” <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">OK, säger jag. Kan vi få några budgetförslag på hur Juholt vill minska stressen?<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det gemensamma för oppositionen är att de älskar retoriska eländesbilder utan annat mål än att ge åhöraren känslan av att vara förstådd. Det kan man fundera på. Det ligger förvisso i oppositionens villkor. Till skillnad från regeringen kan de inte peka på förverkliganden, de har inga direkta planer att presentera, mest bara bilder av vad de inte vill ha.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Gustav Fridolin målar också med känslor, men av det mera floskulösa slaget: ”<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Vi hade inte haft någon talarstol att luta oss mot eller någon mikrofon att tala i om människor inte hade tillverkat dem. Inga Volvobussar skulle rulla på vägarna om ingen jobbade på Volvo. Ingen skola skulle hålla öppet om lärarna inte kom dit på morgonen. Inga vindkraftverk kan byggas ute i havet om ingen trotsar vågorna och åker ut och bygger dem.” </span>Han berättade med inlevelse och många detaljer om en pojke som behövde glasögon, men vars mamma inte hade råd med glasögon för att hon var utförsäkrad (och som vanligt utan upplysningar om efter vilken sjukdomshistoria och efter hur lång tid). Ska Sverige utförsäkra föräldrar om det leder till fattigdom för deras barn, undrade underbara uppblåsbara Fridolin? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Nämen då inför vi väl en regel om att föräldrar med barn ska undantas från självförsörjning och leva på det allmänna, fram till pensionen, blir det bra?<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Den typen av känslosam anekdotisk retorik är väldigt populär i riksdagen, kan jag säga, och ganska tjatig. Retorikern måste ta ytterligare ett steg, lägga till lite förnuft, ett förslag i sak, för att få åhöraren med sig i något syfte. Det är alltför vanligt att bara beskriva något slags valfritt elände och dra slutsatsen att det är bevis nog för att allt är åt helvete, varefter drömsekvensen tar vid.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Gustav Fridolin: ”<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Vi kan alla var och en drömma om att själva lära oss någonting nytt, våga någonting mer och nå ett högt uppsatt mål. Vi kan drömma om det för våra barn. Men ska vi drömma om det för alla barn måste vi drömma tillsammans. Det är enbart tillsammans som vi kan bära upp en dröm som omfattar alla.”</span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Lars Ohly går på räls och kan sin story som ett rinnande vatten. Problemet för honom är det kan jag också. Det är samma skolelev som kommer tillbaka till höstterminen och berättar om ett sommarlov han aldrig har haft, och samma barn som sjukskriver sig när kompisarna ska på skolutflykt för att det kostar en hundralapp att följa med. Hur mycket han än tar i, hur många utfall och anklagelser han än öser på med, hur salvelsefull han än är, så ekar han tomt. 15 miljarder skulle råda bot på Rädda Barnens relativa barnfattigdom. Är det 15 miljarder årligen? till alla bidragsberoende föräldrar? eller bara till invandrarföräldrar eftersom de är överrepresenterade bland icke arbetande?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Mitt råd till konsumenter av politiska debatter är följande: låt dig gärna förtjusas och berusas av välvilja, vackra löften och skillingtryck om elände och fattigdom. Men glöm inte att ha varningsklockan på och lyssna efter hur allt det goda ska förverkligas. Tänk på Grekland. Statsministern vände sig till den samlade oppositionen (inklusive Sverigedemokraterna) med följande ord: ”<span style="mso-bidi-font-family: Verdana;">Om ni är beredda att ta gemensamt ansvar för att avveckla arbetslinjen och öka bidragen till dem som inte jobbar, ta ned hela vår jobbpolitik, må så vara. Men framställ det inte som att ni kan ha kortsiktiga ansvarslösa majoriteter här och hävda att det finanspolitiska ramverket inte kom till för att skydda oss just precis från det.” </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-16803120238801434252011-06-20T12:20:00.000+02:002011-06-20T12:20:56.649+02:00Snällhet och incitament<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En kvinna ringde Ring P1 och tyckte att diakonerna i kyrkan borde ta över sjukförsäkringen från F-kassan. Diakonerna är mycket mer empatiska, som det heter om den som säger ja till allt och alla i någon sorts osäker välvilja eller i en strävan att vara till lags. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Är snällhet en bra grund för utbetalning i en statlig socialförsäkring byggd på likabehandling, effektivitet och rättssäkerhet?</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det ligger nära till hands att tänka tillbaka på den ”snälla” sjukförsäkring vi hade. Och på de horribla konsekvenser den fick på sjuktalen och på samhällsmoralen. Det blev ju så att människor i princip själva beställde vad läkaren skulle skriva. Anna Hedborg, sjukförsäkringsutredare, var kategorisk: ”Den bästa sammanfattningen av vem som har rätt till sjukpenning i Sverige är att det har den som vill.” Man behövde inte ens vara sjuk. Det räckte med att vara lite äldre, arbetslös och bo i glesbygd så fick man pengar.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det ledde till obegripligt höga sjuktal, obegripligt från hälsosynpunkt alltså. Möjligheten att leva i lugn och ro utan krav på arbete, utan någon som bråkade med en, hade en närmast epidemisk smittoeffekt. Försäkringskassan betalade. De förtidspensionerade bort människor från sjukförsäkringen i parti och minut, men för mera oklara och svårdefinierade fall fanns också en fil för <i style="mso-bidi-font-style: normal;">tidsbegränsad sjukersättning. </i>Den var förhållandevis lukrativ eftersom de som hade arbetat tidigare fick påspädning från avtalsförsäkringarna, plus att de hade rätt till bostadstillägg. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Fråga den som går upp varje morgon, tar sig till jobbet, sköter sitt, betalar skatt hur snäll han eller hon tycker försäkringen ska vara? Den vanliga svensken kommer att svara att den som är sjuk ska ha rätt till försäkringen. Absolut. Men den som kan jobba ska inte åka snålskjuts, kommer svensken att säga, för vi har en sorts inbyggd fallenhet att bedöma vad som är rätt och vad som är fel.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Socialdemokraterna vill att sjukförsäkringen ska löpa på obegränsad tid. De förstärker incitamenten för utdragna sjukdomstillstånd. I deras värld blir inte människor friska från sjukdomar, för dem gäller obotfärdigas förhinder, en gång sjuk, alltid sjuk.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I verkligheten, i den sjukförsäkring vi har, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">har</i> svårt sjuka rätt att stanna i sjukförsäkringen med sjukpenning <i style="mso-bidi-font-style: normal;">i obegränsad tid</i>. Så vad är problemet? Sjukförsäkringen finns hur länge som helst för dem som behöver det, men socialdemokraterna vill ändå tillbaka till den ”snälla” varianten utan slut och utan krav, samtidigt som de tar avstånd från det som var? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vad vill de egentligen?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Utmärkande för socialdemokraternas debattstil är ohederlighet, en ohederlighet som de oftast kommer undan med eftersom det är svårt att sticka hål på förfalskade påståenden på stående fot. I en debattartikel i Svenskan viftar socialdemokraterna bort <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oskälighetsregeln</i>, som handlar om att F-kassan <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> ska pröva arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden, varken efter ett halvår eller efter ett år, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">om det är oskäligt</i> att göra det. Socialdemokraterna plockar upp en siffra från en granskning gjord av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">ISF, Inspektionen för socialförsäkringen</i>, om att <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oskälighetsregeln</i> bara tillämpats en enda gång. De får det att låta som om det var en enda gång över huvud taget, bland alla sjukskrivna, som om ingen hänsyn tas till svårt sjuka, som att de piskas ut ur försäkringen vare sig det är oskäligt eller inte .</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I själva verket gäller granskningen från ISF:s sida ett par hundra fall vid halvårsgränsen bland vilka F-kassan skjutit upp prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden i 27 fall eftersom det funnits <i style="mso-bidi-font-style: normal;">särskilda skäl</i> att göra det på grund av pågående rehabilitering eller att fanns medicinska skäl att tro att den försäkrade skulle komma tillbaka i arbete inom ett halvår. Vid ettårsgränsen har ISF granskat 236 fall och där finns det oskälighetsfall som socialdemokraterna åberopar, där personen var alltför sjuk för att lotsas vidare. Det betyder rimligtvis att försäkringen fungerar som den ska. F-kassan gör riktiga bedömningar. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De flesta är redo för arbete, om inte finns oskälighetsregeln</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I socialdemokraternas värld är det tvärtom. Där är alla lika sjuka efter 180 dagar som efter 365 dagar och följaktligen är det alltid <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oskäligt </i>att pröva arbetsförmågan. De ifrågasätter F-kassans professionalitet. De tycker att oskälighetsregeln är strunt. De tycker att den nu föreslagna utvidgningen av oskälighetsregeln är ”ett slag i luften”. Enligt det nya förslaget ska F-kassan kunna förlänga försäkringen både för utförsäkrade efter maxtiden på 2,5 år och utförsäkrade från tidsbegränsad sjukersättning. F-kassan ges därigenom större möjlighet att göra undantag när det är påkallat för försäkrade som fortfarande är sjuka. Den viktiga förbättringen viftar socialdemokraterna bort som ”ett slag i luften”...</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Socialdemokraterna vill också ha kvar den tidsbegränsade sjukersättningen för 6 000 utförsäkrade ”svårt sjuka” som ”aldrig har kunnat arbeta” och alltså är nollklassade. De erbjuds enligt regeringens förslag en specialersättning som är lägre än den de hade tidigare men högre än lägsta ersättningen på Arbetsförmedlingen, vilket de annars fått nöja sig med. Socialdemokraterna påstår att alla dessa 6 000 är ”svårt sjuka”. Alla är alltid ”svårt sjuka” i deras debattjargong. Det finns säkert många fall av ”svårt sjuka” bland dessa 6 000 och de kommer vi att få ta del av i Aftonbladet. Där finns oavlönade bondhustrur som slitit hårt, men där finns också de som odlat en arbetsfri livsstil med pengar från F-kassan för varierande grader av psykiska problem, där finns hela motorcykelgäng, där finns de som synbarligen aldrig tagit ett handtag, åtminstone inte som anställda. Svartjobben tycks apropå det ha försvunnit numera, det kanske de har, med arbetslinjen, med jobbskatteavdraget, de som tidigare jobbade svart har kanske upptäckt att varje vit arbetad dag räknas för den pension de en gång kommer att få och inser det okloka i att ställa sig utanför.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">”Vi kan alla bli sjuka” säger socialdemokraterna med darr på rösten, som om regeringen hade dragit in alla möjligheter till sjukförsäkring. Av de som utförsäkrades de tre första kvartalen 2010 gick, enligt F-kassan, 1 993 personer direkt till jobb. De var sjuka så länge utbetalningarna löpte men när dagarna i försäkringen var slut och tidsgränsen nådd gick de tillbaka till jobb. Av de som lotsades över till arbetslivsintroduktionen stannade lite mer än hälften kvar i olika program (och lite mindre än hälften sökte sig tillbaka till sjukförsäkringen). De flesta av dessa utförsäkrade har varit borta från arbetslivet i åratal. Det är klart att de inte skickas ut på arbetsmarknaden hals över huvud bara för att de lotsas över till Arbetsförmedlingen. Det är klart att de har en lång startsträcka för att komma igen. Den hjälpen får de på Arbetsförmedlingen. Det stödet får de. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen får de. Den sociala rehabiliteringen får de. Så vad bråkar socialdemokraterna om?</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-3273603578849098312011-06-14T10:48:00.000+02:002011-06-14T10:48:56.700+02:00Köp inte alla dumma och falska angrepp på sjukförsäkringen<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><br />
</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Om jag som utomstående får lägga mig i Kristdemokraternas interna ideologidiskussion – jag är i alla fall allianskompis - så verkar det som om Pernilla Gunther har anammat de dumma och falska angrepp på sjukförsäkringen som oppositionen hamrar in. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är inte samma sak att <i style="mso-bidi-font-style: normal;">känna sig</i> felbedömd av F-kassan som att faktiskt <i style="mso-bidi-font-style: normal;">vara </i>felbedömd. Många som fått sin försörjning indragen vet kanske inte själva exakt vad de haft för ersättning. De vet inte hur tidsbegränsad sjukersättning förhåller sig till sjukpenning och inte heller att det inte går att hoppa in i sjukförsäkringen utan vidare när en försörjningsform upphör.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De kan känna sig felbedömda för att de inte känner till regelverket, det är förståeligt, men man bör noga bena upp vad som är vad i de människoöden som förs fram. Regeringen är ju faktiskt inte ett gäng likgiltiga kylskåp, eller hur? Allt som visat sig vara svaga punkter i sjukförsäkringen hittills har åtgärdats, och det är så det måste gå till. Det senaste förslaget ger t o m de nollklassade 9 300 kr plus bostadstillägg om de fortfarande är sjuka när de utförsäkras från tidsbegränsad sjukersättning. De skulle ha haft noll kronor, men är de sjuka ska de inte behöva söka försörjningsstöd, enligt förslaget.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Om jag sedan får tillåta mig påpeka en annan svaghet i Pernilla Gunthers resonemang så verkar det som om hon ser sjukförsäkring och socialförsäkring som utbytbara ord. Det är de inte. Socialförsäkringarna rymmer ju hela familjepolitiken, förtidspensioner och pensioner på grundnivå m m utöver sjukförsäkringen. Så om kristdemokratisk ideologi är att ha ett <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”solidariskt finansierat socialförsäkringssystem”</i> som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”ska ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden”</i> behöver det inte betyda fortsatt försörjning i just <i style="mso-bidi-font-style: normal;">sjukförsäkringen</i> när tiden har löpt ut och frågan om arbetsförmåga kommer upp. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Målet för kristdemokratisk socialpolitik är enligt Pernilla Gunthers citat <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”att stödja gemenskaperna och de enskilda människorna till egen försörjning och god omvårdnad”,</i> och där menar jag att Ola Ström, en annan debattör i Kristdemokraten, har helt rätt: det är vettigare att argumentera för att sjukförsäkringsreformen är en socialpolitiskt human reform just för att den får människor att pröva sin förmåga till egen försörjning. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-36864505829869857492011-04-20T11:39:00.000+02:002011-04-20T11:39:33.674+02:00Nu blir sjukförsäkringen mjukare<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><br />
</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Det var väl känt att långa och passiva sjukskrivningar oftast ledde till permanent utanförskap, vilket bara det var skäl nog att reformera sjukskrivningsprocessen vid regeringsskiftet 2006. Därtill kom att all tillgänglig kunskap talade för att utdragna sjukskrivningar är direkt skadliga. Nu har reformen varit i drift i snart tre år. Den är framgångsrik. Växande skaror återvänder till arbetslivet. </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men som alla vet har det funnits personer som inte har kunnat slussas över till introduktionsprogrammet på Arbetsförmedlingen för att de har varit för sjuka. En översyn för att åtgärda brister i sjukförsäkringen har presenterats, och den viktigaste nyheten där är att <i>de som inte kan arbeta på grund av sjukdom ska ha en fortsatt ekonomisk trygghet genom försäkringen</i>. Ett oskälighetsbegrepp införs. För dem som står vid den bortre tidsgränsen men inte kan tillgodogöra sig hjälpen att komma tillbaka så sakteliga föreslås individuella bedömningar. Är det <i>oskäligt</i> eller orimligt att omförsäkra till Arbetsförmedlingen ska det inte ske.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad som är skäligt och oskäligt i sjukförsäkringen är ingen ny frågeställning. Det säger sig självt att om man har tidsgränser i en försäkring som rör människor och människors sjukdomar och sätt att ta sina sjukdomar så måste man ha rader av undantag. Det har man också haft ända från början. Nu utökas utrymmet för undantag vilket ger F-kassan möjlighet att göra individuella helhetsbedömningar i svåra fall. En professionell praxis har vuxit fram och den kommer att öka förutsebarheten och därmed rättssäkerheten. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag ska räkna upp några vägledande exempel på undantag som redan finns i den reformerade sjukförsäkringen, och det gör jag därför att man fortfarande, från personer som borde veta bättre, i riksdagen, hör sägas att regeringen jagar ut svårt cancersjuka att söka arbete. Så är det inte. Det förekom när reformen var ung, men föreställningen att det är så än idag får folk att se rött. De fall som då, första hösten, presenterades på tv var stötande och kraven på patienterna tedde sig verkligen oskäliga, men man fick sällan alla detaljer. Cancersjuk behöver ju inte betyda att man helt saknar arbetsförmåga. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Undantagna har varit de som väntar på en operation (på grund av köer i vården) eller som nyligen opererats och med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till arbete när de återhämtat sig.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Undantag görs för dem som återvänt till arbete på deltid. Det finns undantag för dem som väntar på transplantation. Undantag för dem med en diagnos där man med hjälp av det försäkringsmedicinska beslutsstödet kan sluta sig till tillfrisknande inom en viss tid. Undantag för sjukdomar som går i skov, upp och ned, med bra perioder och sämre perioder. Undantag för progressiva sjukdomar som obevekligt går mot det sämre där ingen bot finns. Undantag för dem med allvarliga tumörsjukdomar, och också för dem som får en tuff medicinsk behandling för att förebygga återfall. Undantag för olycksfallsoffer, för patienter med stroke, för brännskador, förlamningar, människor som mist förmågan att se eller tala. Men redan före översynen, hade F-kassan visst manöverutrymme att göra undantag för andra allvarliga sjukdomar av liknande karaktär. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Förslaget om de nya mjukare reglerna kom alltså den 11 april, men kritiken mjuknade inte. Den är sig lik. Det är tidsgränserna och utförsäkringarna som spökar. Frågan hur socialdemokraterna ser på tidsgränser infinner sig på nytt. Hur ska de ha det egentligen? De vinglar av och an och försöker säga både ja och nej samtidigt. Ska de göra sig av med ”stupstocken”? Driver de en arbetslinje eller inte? Har de glömt hur sjukskrivningarna rakade i höjden när de fick löpa fritt?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Regeringen säger klart och tydligt att tidsgränserna är viktiga och nödvändiga. De är avstämningspunkter för att pröva arbetsförmågan och för att sätta in rehabilitering. Men rehabilitering är ett missbrukat ord. Rehabilitering är ingen gör-om-mig-story. Läkarna pratar om ett rehabiliteringsfönster som egentligen bara är öppet några månader i början av ett sjukfall, varefter det slås igen. Då talar de om <i>medicinsk rehabilitering.</i> Den är effektiv i början. Bara kallelsen till F-kassan efter 180 dagar kortar ner sjukfallet med 70 dagar. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Avsaknaden av tidsgränser tidigare var huvudskälet till att det gick åt skogen. Det som socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg beskrev som en parkeringsplats för olösta problem - arbetslöshetsproblem snarare än sjukdomsproblem - gällde inte minst den tidsbegränsade sjukersättningen. Först många långa år i sjukförsäkringen. Sedan tidsbegränsad sjukersättning i väntan på ingenting. Det var ingen brådska. Det var inte tal om att ”bråka” med människor. De hade ju sin försörjning från kassan, och de blev fler och fler.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">F-kassan hade inga andra möjligheter än att ”utförsäkra” den som nått slutgränsen på sin tidsbegränsade sjukersättning, som den famösa ”Annica” strax före valet, med den ovanliga och svåra sjukdomen. Med de aviserade nya mjuka reglerna skulle Annica ha fått stanna i försäkringen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En del utförsäkrade från tidsbegränsad sjukersättning är ”nollklassade”. De kan inte återvända till sjukförsäkringen hur sjuka de än är därför att de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI).<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De har aldrig arbetat, i alla fall inte vitt, eller har bara inte haft någon anställning. De nollklassade är ungefär tio procent av dem med tidsbegränsad sjukersättning. Regeringen menar att <i>de som en gång varit inne i försäkringen inte ska behöva söka försörjningsstöd om de fortfarande är sjuka</i>. De ska få ett <i>specialbidrag</i> motsvarande vad de skulle ha fått i introduktionsprogrammet. De får också ett <i>särskilt bostadsstöd</i> i stället för det bostadstillägg de förlorar när de utförsäkras. Ca 12 000 personer kommer att utförsäkras från tidsbegränsad sjukersättning under 2011, av vilka något tusental nollklassade. Nästa år är det sista då tidsbegränsad sjukersättning över huvud taget betalas ut, och därefter vet alla från början vad som gäller i försäkringen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Försäkringen måste ha tidsgränser för att inte urarta men en individuell bedömning inom det nuvarande regelsystemet ger en mjukare försäkring. Frågan vi måste ställa oss är: vilka ska försörja sig själva och vilka ska vi försörja?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-36404226193021484072011-04-16T18:51:00.000+02:002011-04-16T18:51:19.249+02:00Sjukförsäkringen är inte längre en allmän försörjning av sociala skäl<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det lönar sig att arbeta! Tidigare sade man att det SKA löna sig att arbeta. Nu är det inte längre ett retoriskt ouppnåeligt mål från högskattesamhällets dagar. Nu får människor behålla mera av sin arbetsinsats. Jobbskatteavdraget gör att det lönar sig att arbeta. För första gången på flera decennier kan vi känna den fläkt av frihet och oberoende som arbete ger. Arbetar vi får vi del av den uppmuntran som är arbetslinjens avsikt. Vi kan styra mera av vår ekonomi och därmed också mera av våra liv.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jobbskatteavdraget är regeringens viktigaste insats, i kombination med ansträngningarna att räta upp sjukförsäkringen. Sjukförsäkringen är inte längre en allmän kassaförsörjning av sociala skäl. Den lever numera upp till den gamla grundregeln som säger att försäkringen är ersättning för förlorad inkomst för den som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom. Kvarvarande brister har åtgärdats, och så gott som alla (98 procent) får sin sjukpeng utan problem.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">108 läkare anförda av Jenny Fjäll som startade nätverket <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Resurs</i>, för sjukas och utsattas rätt i samhället, åberopar sig fortfarande på gamla fall, från reformens första år, innan alla delar var på plats. Det är annorlunda nu, men ändå valsar skräckhistorierna vidare som om inget hade hänt. De vänder sig mot tidsgränserna, men tidsgränserna ska ses som nödvändiga avstämningspunkter. Hur ska F-kassan annars få reda på om människor fått tillbaka arbetsförmågan och kan återvända till arbete? Men för de allvarligt sjuka finns ingen slutgräns, och det tror jag läkarna vet. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">De fall som mest figurerar i debatten och de som ”kommer i kläm” som Jenny Fjäll säger, är främst de som haft det hon kallar för ”tillfällig” sjukersättning. Så värst ”tillfällig” var den nu inte. Den kunde sträcka sig år framåt i tiden, och förnyas gång på gång, i tio år, tjugo år. Men denna tidsbegränsade sjukersättning är avskaffad och med den det ”drägliga liv” som dessa människor hade när pengarna betalades ut men ingen frågade efter hur det var med arbetsviljan.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Frågan som behöver ställas till de 108 läkarna, och till biskoparna som också uttalat sig om ”svårt sjuka” som tvingas ut och ”söka jobb eller arbeta under sin sjukskrivning ” (vilket svårt sjuka alltså inte behöver, vilket alltså är ett missförstånd. Det som erbjuds de ”utförsäkrade” när de kommer till arbetsförmedlingen, är nämligen en personlig kartläggning av behov och förmåga.) Frågan som måste ställas är bred: Vilka människor ska ha rätt till försörjning från staten och vilka ska förväntas försörja sig själva?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är som om vi hade förträngt att det tidigare fanns människor som jobbade svart, samtidigt som de lyfte sjukpenning och sjukersättning. Självklart är det inte dessa personer de 108 läkarna och biskoparna ömmar för, men deras omsorg om de ”utförsäkrades” försörjning kan mycket väl gälla människor som på grund av sitt levnadssätt aldrig tagit ett handtag i hela sitt liv, som i alla fall aldrig haft någon hederlig anställning och betalat skatt, men som ändå haft den tidsbegränsade sjukersättningen som födkrok. Sjukersättning på grundnivå kunde man nämligen få utan sjukpenninggrundande inkomst. Nu får dessa personer vända sig till kommunen för att få försörjningsstöd och det tycker jag är rätt. Det är rätt att sjukförsäkringen förbehålls de sjuka.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Så frågan är alltså om just sjukförsäkringen ska ge människor en ”dräglig tillvaro” oberoende av arbetsförmåga, bara av det skälet att de har haft kassaförsörjning förut i många herrans år. De 108 läkarna och biskoparna verkar vara inne på den linjen. De vänder sig emot att arbetsförmågan prövas efter lång tid i försäkringen, och det innebär väl såvitt jag förstår att de vill att F-kassan blundar och betalar.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-77016153991147155422011-04-06T18:41:00.000+02:002011-04-06T18:41:09.625+02:00Är det trolldom? Nej det är jobbskatteavdrag!<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Det forna enhetsprojektet Sverige spricker upp. Det händer saker när regeringen erbjuder medborgarna mer av äganderätten till den egna plånboken. Denna lilla öppning mot en större personlig ekonomisk frihet rubbar den gamla ordningen där staten ger och medborgarna själva är föremål för omsorg. Egenmakt är kanske inte bara ett ord när allt kommer omkring. Runt 1 700 kronor mer i månaden för låg- och medelinkomsttagare har blivit en verklighet som det blir svårt att backa från. Det tog några år för jobbskattereformen att slå igenom, men nu vet alla att det är regeringens förtjänst att de har fått påökt och den självklara slutsatsen är att det lönar sig mycket bättre att jobba än att inte jobba. </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Denna enkla kil in i högskattesamhället är borgerlig politik. Jobbskatteavdraget är regeringens viktigaste insats, och den måste föras vidare, steg för steg, för att upprätthålla den lilla extra frihet som i förlängningen vetter mot ett mera civilt samhälle. Jobbskatteavdraget är incitamentet för arbetslinjen, och arbetslinjen börjar också ta skruv, men vi har väldigt mycket offertänkande att kämpa oss igenom för att på nytt få liv i den autonoma och ansvarskännande medborgaren. Årtionden av socialdemokratisk hegemoni försvinner inte så lätt. Inte heller förväntningarna på den goda staten.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är lustigt att befinna sig utanför riksdagen efter att ha varit del av den interna kulturen där. Riksdagen är liksom en anrikning av den goda statens bästa ambitioner. Alla riksdagsledamöter vill gott för alla medborgare, det är ju därför de är där, och det vore döfött att ifrågasätta medborgarnas syn på staten som alla goda gåvors givare. Jag blev överraskad över att i princip alla delade känslan av att inget problem var för litet eller för smalt för att riksdagsledamöterna skulle ge sig hän i kampen för att möta det bland alla de tusentals behov som kan hitta på att uppstå i det svenska vardagslivet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det kunde vara inackorderingstillägg, obeställd reklam, konsumentskydd vid köp av flygbiljetter, ventilation av trapphus vid brand, vidareförsäljning av evenemangsbiljetter, arbetsmiljön för barn i förskolan, miljöanpassat resande i myndigheter, id-kortens utformning, reklam till barn, könsdiskriminerande reklam, självmord på internet, parkeringsfrågor, övergivna fordon, rekrytering av deltidsanställda brandmän, apotekens försäljning av teknisk sprit, sommarjobb för gymnasieelever, m m.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag har stor respekt för den höviska traditionen i riksdagen, liksom för konsten att tro alla om gott och viljan att hjälpa på alla sätt. Jag omvärderade många av mina egna tidigare något enögda samhällskritiska ståndpunkter och blev rätt god själv.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men nu när jag är tillbaka ute i kylan igen kan jag fundera över de incitament för arbete som allianspartierna och regeringen står bakom. De är jättebra, absolut, de är steg på vägen mot en renoverad individualistisk svensk modell av ansvarskännande medborgare. Men faktum är att incitamenten för somliga att bita sig kvar i sjukförsäkringen är ännu större. Det sägs att sjukförsäkringen är ett haveri, men jag delar inte den bedömningen. ”Beviset” är främst ovederhäftiga artiklar i Aftonbladet, men också att så många återvänder till sjukförsäkringen efter att ha gjort en vända i introduktionsprogrammet på arbetsförmedlingen för att de sägs vara så sjuka. Jag skulle vilja säga att incitamenten för människor att hålla fast vid sjukrollen för att inte riskera sin ersättning är en annan stark förklaring. Vissa förtidspensionärer som arbetat tidigare förlorar stort på att ”utförsäkras” eftersom de samtidigt förlorar avtalspensioner och bostadstillägg. Detta gäller ”utförsäkrade” från tidsbegränsad sjukersättning, som alltså inte har visat några tecken på tillfrisknande trots många herrans år i lugn och ro utan tidsgränser, men som bedöms ha viss arbetsförmåga. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det gäller tyvärr också unga förtidspensionärer mellan 19 och 29 år. De får pengar, men det krävs väldigt lite av dem. Att ställa krav är osvenskt och ”kallt” och att stryka medhårs är varmt och medkännande. Men kunde det uppstå något utrymme för lite sund skepsis mot alla svaga och trötta så skulle det troligtvis vara till gagn för dem.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Till dem som är så psykiskt bräckliga att de inte ens kan sätta på en kastrull med vatten skulle jag vilja säga: Lär er! Ni har allt att vinna på att försöka!</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Med fortsatt sänkt skatt på arbete och normala krav på egenförsörjning i första hand kommer nog arbetslinjen att vinna över sjukförsäkringslinjen och därmed också bli en seger för moralen i en återupprättad svensk modell.</b></div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-83828335929064455622011-04-01T15:46:00.000+02:002011-04-01T15:46:59.874+02:00Påskupproret igen<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><br />
</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Det är fel av diakoner och präster att uppvigla till uppror mot vad de tycker är ogudaktiga regler i sjukförsäkringen. Det är fel för att de hämtar retoriken direkt från partipolitiken på vänsterkanten och ger sig in i en agitatorisk kampanj vars konsekvenser de troligen inte överblickar. Visst kan de bjuda på medkänsla i kyrkan men de kan inte kräva fortsatt sjukersättning i Guds namn för att underlätta människors vardag. </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad vet diakoner och själasörjare om sjukförsäkringen? Under reformens första månader förekom tveklöst en rad missgrepp, men reglerna kompletterades förra året. Har upprorsmakarna studerat de förändringar och undantag från ursprungsförslaget som riksdagen införde för mer än ett år sedan? Vet upprorsmakarna vad som gäller?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sjukförsäkringen är inte ”omänsklig”. Alla som har gått in i den reformerade sjukförsäkringen från början, för två och ett halvt år sedan, vet vad som gäller, vet att ingen som är <i style="mso-bidi-font-style: normal;">allvarligt sjuk</i> ”utförsäkras”, vet att de tidiga insatser som görs har till syfte att få dem tillbaka i arbete igen. Det går bra i de allra flesta fall. Nittioåtta procent av alla sjukförsäkringsärenden löper på precis som det var tänkt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Då kommer nästa viktiga fråga: kan kyrkans folk skilja på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">sjukförsäkring</i> med sjukpenning och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">tidsbegränsad sjukersättning</i>? Kritiken mot ”utförsäkringarna” gäller ju i de flesta fall den borttagna tidsbegränsade sjukersättningen. Och det ska erkännas: det har skapat ett mera komplicerat informationsläge än tidigare, och ett mera komplicerat bedömningsläge. Men tidsbegränsad betyder tidsbegränsad, det ligger så att säga i dealen från början. När tiden tar slut inträffar det som kallas ”utförsäkring”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Men i själva verket är det en ”omförsäkring” eftersom personen förs över till aktivitetsstöd på arbetsförmedlingen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sjukförsäkring kan bara den få som haft arbete och inkomst. Det är inkomstbortfallet som är försäkrat. Men tidsbegränsad sjukersättning kunde alla få, även de som inte haft någon <i style="mso-bidi-font-style: normal;">anställning </i>i hela sitt liv. Det är förmodligen bland dem som aldrig arbetat man hittar människor som har förlorat si och så mycket på att föras över till arbetsförmedlingen, människor som upplever sig som sjuka, människor som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i> sjuka, människor som har blivit sjuka av att vara bortsorterade i utanförskap i åratal. Många hade inrättat sitt liv med försörjningen från kassan och blir ett tu tre berövade sin livlina. De upplever tanken på kartläggning av sina möjligheter på arbetsförmedlingen som det mest skrämmande och kränkande som går att hitta på.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är dessa människor som äntligen förs fram i ljuset och får en chans till ett liv som striden gäller. Förespråkarna för påskupproret har alltså att precisera sig. Vill de öppna<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>för obegränsade rättigheter i sjukförsäkringen? Vill de få tillbaka skaror av förtidspensionerade som inte bara underminerar sina egna chanser till ett värdigt liv, utan som också undergräver själva idén att det normala är arbete för en person som har arbetsförmåga. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag har respekt för att Sveriges Kristna Råd saknar den gamla sjukförsäkringen, men tro mig när jag säger att den nya tjänar oss alla mycket bättre, i synnerhet på lång sikt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-20971823651303881592011-03-14T15:44:00.000+01:002011-03-14T15:44:56.407+01:00Man skjuter på mig<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Motståndet mot sjukförsäkringen är kompakt. Folk tycks vara överens om att jag pratar i nattmössan, att jag ingenting vet, att jag försvarar sjukförsäkringen för att jag är ond och elak, att jag ljuger, att jag har fel. Men jag vågar påstå att jag vet en del i alla fall. Jag har arbetat med genomförandet i nästan fyra år, från förarbetena, genom remissomgången, med själva lagförslaget, med det betänkande som lades fram i riksdagen, och med de förändringar och undantag som gjordes senare för att möta de problem i tolkningen av lagen som behövde närmare precisering. Jag tror jag kan reformen. Jag vet att alltihopa blir en enda sörja av motsägelser om man inte är väldigt noga med definitionerna av begrepp. Jag vet hur lång tid och hur många genomgångar jag behövde innan jag hade klart för mig vad som var vad, så jag har viss förståelse för att enkla argument vinner över regelexercis. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det jag tycker är märkligt och skrämmande är att en osaklig och ideologiskt driven kampanj mot sjukförsäkringsreformen uppenbarligen kan göras till en allmänt omfattad sanning. Alla tycks köpa bilden av omänsklighet och jag vet inte vad. Men det kan inte vara omänskligt att återföra sjukförsäkringen till att på nytt bli en försäkring som skyddar mot inkomstbortfall vid oförmåga att arbeta på grund av sjukdom och inget annat. Det var så sjukförsäkringen fungerade innan den blev en försörjningslösning i största allmänhet, och innan människor började tycka att det var statens skyldighet att ta hand om dem ekonomiskt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Många har hört vägande argument mot sjukförsäkringen och stannat vid dem. Den belägenheten delar de fö ö med många riksdagsledamöter som inte heller lyckas få in att undantagen har förändrat ursprungsförslaget. Jag förstår att de som läser debattartiklar i Aftonbladet blir upprörda. Där hörs röster från dem som upplever sig som jättesjuka, som faktiskt är jättesjuka, och de som bara inte vet hur de ska försörja sig därför att de blivit ”utförsäkrade”. Ingen frågar sig vad som ligger bakom ”utförsäkringarna” och varför, men alla tycker sig veta att de bör stoppas. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Några av argumenten som florerar i debatten låter bestickande. Ett är att det är fel att ”en administrativ gräns ska bestämma när människor blir friska. Människor ska få vara sjuka tills de känner sig färdiga och friska”, ungefär så. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ja sjukförsäkringen har tidsgränser, dvs avstämningspunkter där arbetsförmåga prövas. Vi var det enda land i Västeuropa som inga tidsgränser hade, och nu har vi ett år i likhet med de flesta andra europeiska länder, men det är ingen absolut gräns.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Människor är olika, sjukdomar drabbar olika, köer i vården drar ut på tiden, osv. Så de som behöver mera tid får förlängd sjukpenning (en term) i max ett och ett halvt år till. Två och ett halvt år totalt alltså. De däremot som har svåra sjukdomar får ingen slutgräns alls. De får fortsatt sjukpenning (en annan term) så länge det behövs.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Utvärderingen av arbetsförmågan görs på arbetsförmedlingen. Det går inte att börja på ny kula i sjukförsäkringen direkt efter ”utförsäkringen” för då förlorar slutgränsen sin mening. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Tre månader måste gå innan det går att vända tillbaka till F-kassan. ”Utförsäkringen” är en sorts vägskäl för individen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Socialdemokraterna säger att det är självklart att den som har arbetsförmåga ska arbeta, om så blott en timme då och då. Men de vill ha bort tidsgränserna, de vill ha bort ”utförsäkringen”. De har slutat att prata om ”stupstocken” eftersom de förstått att sjukförsäkringen inte har någon stupstock. Däremot har de inte gjort klart hur i all världen de ska få människor att självmant avsäga sig försörjningen från F-kassan för att de är ”friska” om ingen frågar efter var de står, vad de kan, och vad de vill.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det jag sagt om sjukförsäkringen är inte tillämpligt på ”utförsäkrade” från tidsbegränsad sjukersättning, en försäkringsform som är under avveckling. De som når vägs ände i tidsbegränsad sjukersättning handlar dels om svårt sjuka som började med tidsbegränsad sjukersättning för åratal sedan, men också om människor som aldrig har jobbat i hela sitt liv, människor med sociala problem, psykiska problem, alkoholister, missbrukare, arbetslösa glesbygdsbor, människor med låg utbildning. De kunde inte få sjukpenning för de hade ingen sjukpenninggrundande inkomst, men tidsbegränsad sjukersättning fick de.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Nu avvecklas den tidsbegränsade sjukersättningen. Den var ett limbo på vägen till permanent utanförskap för människor som hade alla möjliga sociala problem men som inte nödvändigtvis saknade arbetsförmåga. Människor som ”utförsäkras” från tidsbegränsad sjukersättning har i de flesta fall levt med den i åratal och känner sig helt borta från alla normala sammanhang. Ska vi ge upp om dem? Ska vi fortsätta att försörja alla ”nollklassade” av det enda skälet att de har fått försörjning förut på grunder som inte längre gäller? Är inte väckningssignalen i form av ”utförsäkring” mera human om den får en del av dem att tänka i nya banor och närma sig en samhällsgemenskap?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är egentligen om dessa udda ”utförsäkrade” striden står, de som haft tidsbegränsad sjukersättning länge och vant sig vid att staten tar hand om dem. Det är de som söker sig till diakonerna för att få hjälp med sin försörjning. Det är de som berättar sitt lidandes historia i Aftonbladet och det handlar oftast om ekonomin. De har inte behövt tänka tanken att försörja sig själva med allt vad därtill hör av självdisciplin, uthållighet och ansvar och då har de heller inte gjort det. Jag säger det som ett konstaterande, inte som kritik. Människor är smarta nog att ta det som bjuds.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Där ligger kärnan i problemet, som jag ser det. Ska vi ha grupper av människor för vilka vi gör undantag från försörjningskravet, inte på grund av egentlig sjukdom eller tillfällig arbetslöshet, utan för att vi en gång gav dem möjlighet att ställa sig utanför och förbli där så länge att de tappat kontakten med normalt liv? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-55494138557999800732011-03-10T14:12:00.000+01:002011-03-10T14:12:24.935+01:00Påskupproret<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Diakoner och teologer och författare manar till uppror mot sjukförsäkringen i en debattartikel i Aftonbladet (24/2). Min första fråga är om de har täckning för sina påståenden att den allmänna sjukförsäkringen är rena ”katastrofen”? Håller de isär den reformerade sjukförsäkringen från den borttagna temporära sjukersättningen? Har de verifierat att exemplen på brister i sjukförsäkringen som florerar i debatten inte är gamla exempel från reformens första månader när det faktiskt förekom en hel rad mankemang? Har de studerat de förändringar och undantag från ursprungsförslaget som riksdagen införde i sjukförsäkringen för mer än ett år sedan? Är anklagelserna relevanta? Vad går de i god för med sina namn? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag tvivlar inte på deras äkta engagemang och känslor av medlidande med ”de drabbade”. Men ska de agera politiskt i uppviglande syfte på vänsterkanten så måste deras anklagelser vara korrekta. Vi är faktiskt inte ”rånade på vår gemensamma sjukförsäkring”. Sjukförsäkringen finns för den som har oturen att bli sjuk, och den fungerar bra numera. Alla som har gått in i den reformerade försäkringen från början vet vad som gäller, vet att ingen som är allvarligt sjuk ”utförsäkras”, vet att tidiga insatser nu görs som fyller sin funktion för att få dem tillbaka i arbete igen. Nittiosju procent av alla sjukförsäkringsärenden löper på fint, precis som det var tänkt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sant är dock att kritiken mot sjukförsäkringen är bedövande. När så många vittnar om skandaler och orimliga konsekvenser av sjukförsäkringsreformen så måste den väl vara helt åt skogen? Eller? Tja, viss förvirring råder. De flesta fall som tas upp handlar om den borttagna temporära sjukersättningen. Och det ska erkännas: den borttagna temporära sjukersättningen skapar ett mera komplicerat informationsläge än tidigare, och ett mera komplicerat bedömningsläge. För att nu få permanent sjukersättning ska alla möjligheter till arbete ska vara uteslutna. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Tidigare var det verkligen enkelt: så gott som alla som ville fick sjukersättning. Först temporär, och sedan efter fem, tio, femton år när läkarna gav upp om möjligheterna att övertyga patienterna att trots allt göra ett försök på arbetsmarknaden, permanentades sjukersättningen. (I fortsättningen använder jag benämningen förtidspension eftersom det nu är vad det är.)</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Om regeringen ville göra det lätt för sig skulle de kunna få slut på kampanjerna mot sjukförsäkringen om de backade och öppnade för förtidspension för alla som ville och behövde en försörjning, så som det var innan reformen genomfördes.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag vill förtydliga den tanken i en direkt fråga till diakonerna och andra med påskuppror i sikte. Vill ni ha en återgång till den tid när arbetslöshet och bristande utbildning och glesbygdsboende gav rätt till försörjning från sjukförsäkringen? Vill ni upphäva kravet på arbete för de som har arbetsförmåga? Reglerna i en statlig försäkring måste ju vara lika för alla. Vill ni ha tillbaka ett växande antal förtidspensionerade varje dag som inte bara underminerar sina egna chanser till ett värdigt liv, utan som också undergräver själva idén att det normala för en person som har arbetsförmåga är arbete?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ta den ”utförsäkrade” Paulina, 34, i Aftonbladet (25/2). Hon har aldrig i hela sitt liv haft ett arbete på grund av ångest och panikattacker. Hon blev ”självförsörjande”, som hon säger, för fyra år sedan när hon fick tidsbegränsad sjukersättning. Tidsbegränsad betyder tidsbegränsad. När tiden tog slut överfördes hon till introduktionsprogrammet på arbetsförmedlingen. Det är regeln. Kanske kan diakoner och teologer hålla med mig på en punkt: att om förtidspensioneringen inte har haft någon gynnsam effekt på Paulina under de fyra år som gått, så finns det ju skäl att pröva någonting annat, som kartläggning och klargörande av vad Paulina skulle vilja här i livet? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Nästa regel säger att den som haft ett arbete så långt tillbaka i tiden som tio år kan återuppväcka sin gamla sjukpenninggrundande inkomst från tiden före sjukdomen om de behöver återvända till sjukförsäkringen. Det kan inte Paulina eftersom hon aldrig varit anställd. Hon säger att hon har arbetat, ”jobbat hårt” till och med, men aldrig varit anställd.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">3 500 efter skatt i aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen är villkoret för alla arbetslösa som aldrig haft en anställning och alltså inte kvalar in i arbetslöshetsförsäkringen. Hon klagar högt på sin dåliga ekonomi och på de ”fyrkantiga reglerna som sliter undan tryggheten för sjuka människor”. Hon är en av dem som diakonerna och de andliga själasörjarna vill ha tillbaka i kassaförsörjning genom att gå ut på gatorna och protestera. Jag har respekt för att de saknar den gamla sjukförsäkringen, men tro mig när jag säger att den nya tjänar oss alla mycket bättre, även Paulina, i synnerhet på lång sikt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Intressant nog är det bara vänstern som vill ha tillbaka den tidsbegränsade förtidspensionen så vitt jag vet. Socialdemokraterna har ingenting sagt om att de vill ha den tillbaka. Så politiskt står påskupprorets undertecknare tämligen isolerade på barrikaderna med alla sina härliga vänsterkompisar. Sprid info, säger de. Börja med att verifiera de uppgifter ni sprider, säger jag.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal"><br />
</div>Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-64440711705658999112011-02-23T10:34:00.000+01:002011-02-23T10:34:06.447+01:00Barnfattigdom<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Bara ordet barnfattigdom! Det ger associationer till trashankar och gatubarn, utsatta, utslängda, ensamma. Tala om att väcka skuldkänslor hos de flesta vuxna. Så det är nog i kraftigaste laget för inhemskt bruk, i synnerhet som barnens fattigdom är helt avhängig av föräldrarnas livsvillkor där arbete/inte arbete är den avgörande skillnaden. Men inte heller vuxna i Sverige är fattiga i absolut bemärkelse. Ingen i Sverige går hungrig. Alla har rätt till en skälig levnadsnivå, och med skälig menas då enligt Konsumentverket den konsumentstandard som den genomsnittliga löntagaren har.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Barns rättigheter enligt barnkonventionen åberopas. Där sägs att barn har rätt till fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling, vilket i första hand är föräldrarnas jobb. Staten ska bistå föräldrarna och det gör staten med stöd av olika slag som barnbidrag, skolpenning, skolskjuts, gratis läromedel, gratis tandvård m m. Staten ska inte ta över föräldraskapet. Rädda Barnen säger att stödet för barnens framtid inte primärt handlar om vad man kan köpa. Det har andra dimensioner. Det handlar om utbildning, möjligheter på arbetsmarknaden, fysisk och psykisk hälsa. Ändå ger de publicitet åt svensk barnfattigdom uppfattad som svenskt elände, dvs utan Iphone. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Skälet till att det kommer årliga rapporter om barnfattigdom i Sverige tror jag handlar om det enkelt mätbara. Vi älskar siffror och procentsatser. Hur mycket har ”fattigdomen” ökat, minskat, procentuellt, i en grupp jämfört med en annan, i Skåne jämfört med landet i övrigt, osv.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Samhällsvetenskap är att mäta sociala företeelser i grupper på det viset. De dimensioner som handlar om fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling kan inte mätas och sjunker liksom undan. Medierna får siffror och procentsatser att göra sak av, och bilden befästs i den politiska retoriken: det man talar om är ekonomisk barnfattigdom och inte barnfattigdom som bristande utbildning och normlöshet. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Bilden av fattiga barn passar in i det behov vi tycks ha i Sverige av att jämföra ekonomiskt utfall, ekonomisk frihet och köpkraft. Den göder känslan av orättvisa hos föräldrar med invandrarbakgrund som är bidragsberoende och har lägre sysselsättningsgrad än den inhemska befolkningen. De ser det som orättvisa att svenskarnas barn har eget rum och kan ta hem kompisar osv, medan de själva har sämre materiella villkor. Vi får upplevd orättvisa, upplevda motsättningar kring behov, resurser, värden, och de känslorna spiller över på barnen, eller tonåringarna snarare.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De ges uppfattningen att staten borde ge dem vad de vill ha, och i brist på respons från staten utvecklar en del av dessa tonårspojkar konfliktstrategier i stället för strategier för att förbättra sina chanser att påverka sina framtida levnadsvillkor. Den upplevda orättvisan påverkar deras identitet och plattform i tillvaron, men om man bara sätter och väntar på rättvisa händer ingenting.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vi kan inte omskapa världen från grunden och vi kan inte undanröja orättvisor, varken faktiska eller upplevda. Människor är olika. Jag tror inte att de barn som betecknas som fattiga har drabbats av någon begränsande olycka eller otur, eller att deras föräldrar gjort det. Jag tror inte heller att de ambitiösa, som det tittas snett på, har fått någon skänk från ovan. De flesta jobbar och tar sig fram. Det finns ingen annan väg till – om inte rikedom så i alla fall hyggligt välstånd och framför allt personlig frihet än att jobba och sköta sitt efter bästa förmåga. Första steget framåt är att inte ringakta tillfälliga anställningar för även om de inte ger någon framtid så ger de erfarenheter och social delaktighet. Allt arbete belönas av regeringen. Det är den stora skillnaden mot förut, och den enkla hävstången ut ur fattigdom av alla slag.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-72599063338153114272011-02-03T17:25:00.000+01:002011-02-03T17:25:40.986+01:00Fattiga barn i Sverige<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad är det vi hör? Att barnfamiljer inte har mat till sina barn? Att de köper en Iphone istället för mat åt sina barn för att låtsas ha det bättre ställt än de har. Den intressanta frågan är varför människor tror att de måste leva upp till någon sorts nivå bortom möjligheternas gräns?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Idén att alla måste vara lika och ha lika mycket av allting är en djupt liggande svensk föreställning om rättvisa. Jag behöver knappt säga att den är rotad i det gamla homogena Sverige. Tanken var bra då, när bristen på livschanser i form av utbildningsmöjligheter gällde de flesta, men är det inte längre. Idag är det utanförskapet som skapar inlåsning och barnfattigdom.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sanna Rayman, som är en skarpögd och klok ledarskribent, skriver idag att barn i fattiga hem hamnar i kläm på grund av deras föräldrars olycka. Det kan och bör vi förhindra, säger hon.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Så hoppar hon direkt över till försörjningsstödet vars norm för ”skälig levnadsnivå” utgår från ett konsumentindex av vad de flesta som arbetar köper med egna pengar. Denna norm ger föräldrarna (till de fattiga barnen) rätt till fri telefon, tv-avgift, dagstidning. (Själv har jag sagt upp min fasta telefon för jag tycker den kostar för mycket.)</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sanna Rayman vill utöka normen i försörjningsstödet med fri dator och fritt internet. Hon har hört företrädare för alla partier förespråka det. Det förvånar mig inte. Det finns en stark göra-gott-kultur i riksdagen som på något sätt har kommit att bli god ton. Att hitta människor att omhulda har nästan blivit synonymt med att över huvud taget utöva politik. Men jag tycker att man borde se något lite längre. Man bör skilja på vad som är statens uppgifter och vad den enskilde bör ansvara för själv.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag läste om en taxichaufför i Rosengård i Malmö. Han sade att han fick gå upp klockan fem på morgonen och jobba till sena kvällen för att försörja sina barn. Det var en ständig kamp, men hur han än ansträngde sig kom han aldrig upp i samma standard som grannen vägg i vägg som levde på socialbidrag, som det hette då. Han frågade sig om han var dum som försökte.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vi respekterar denna taxichaufför och han respekterar sig själv, en ömsesidighet som är fundamentet i samhällsgemenskapen. Han lever efter principen försörja sig själv, värna familjens autonomi och rätta munnen efter matsäcken. Men grannen måste ändå sägas ha en rationell hållning. Om socialbidraget ger så mycket mer varför då välja bort det? Om de ekonomiska incitamenten missgynnar arbete varför alls försöka? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Nu har taxichauffören som arbetar fått det bra mycket bättre tack vare jobbskatteavdraget. Det är avsikten med jobbskatteavdraget. De som jobbar ska tjäna på att jobba.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det betyder ju inte att grannfamiljen där föräldrarna inte jobbar har fått det sämre. De står kvar på samma ställe eftersom de är bidragsberoende. Men där kommer några och mäter människors konsumtion, och bakom mätandet finns antagandet om att alla ska ha det lika oberoende av egen insats. Barnfattigdom ack ack ack, ropar <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Rädda barnen</i>. Mat, kläder och hyra. Men någon sådan fattigdom har vi inte i Sverige för de som inte själva kan försörja sig vad gäller mat, kläder och hyra får försörjningsstöd. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Fattigdomen som målas upp gäller inte primära kostnader för livsuppehället, vilka självklart ska tillgodoses, det gäller just standardföreteelser högre upp på skalan som datorer, Iphone, internet, åka bort på sommarlovet, åka till fjällen på sportlovet. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det är synd om barnen som inte kan rå för att deras föräldrar lever på samhällets stöd, heter det. Men är det inte ännu mera synd om barn som får uppfattningen att staten är skyldig ge dem allting de önskar sig?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag ska ge några exempel på inlåsningseffekterna i barnfamiljer med försörjningsstöd hämtade från verkligheten för två år sedan i en medelstor stad. En familj med två barn och två vuxna får enligt normen 10 360. De får ersättning därutöver 8 543 för hyran, elen, resor m m . Familjens ”inkomster” består av barnbidrag, bostadsbidrag och aktivitetsstöd på tillsammans 10 200. Utgifter och ”inkomster” ställs samman och underskottet är det försörjningstöd de får. Det motsvarar en bruttoinkomst på ca 12 000 per vuxen.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En familj med fyra barn får 14 760 enligt normen, de får ersättning för hyra, el, barnomsorg, busskort m m på 10 320, vilket gör sammanlagda utgifter på 25 080.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">” Inkomsterna” består också här av bidrag på tillsammans 13 414, och mellanskillnaden, som är försörjningsstödet, är 11 666 vilket motsvarar en bruttoinkomst på 16 000 per vuxen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En familj med fem barn får vad som motsvarar en bruttoinkomst på 20 500 per vuxen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ju fler barn desto mera pengar. En familj med 8 barn får ett försörjningsstöd som motsvarar en bruttoinkomst på 28 500 per vuxen. 11 barn ger ersättningar som motsvarar 30 500 per vuxen!</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Att förespråka höjd norm och fler poster som ska täckas av försörjningsstödet i likhetstänkandets namn är helt enkelt orättvist mot de som arbetar och försörjer sig själva. Människor måste i görligaste mån ta ansvar för sin försörjning själva. Ingen är determinerad till arbetslöshet. Samhället och staten ska belöna de ansvarstagande och de frihetssträvande.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-6587677891795418052011-01-29T12:01:00.000+01:002011-01-29T12:01:21.155+01:00Om människans ofattbara förmåga att uthärda förtryck<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Mischa Stalhammer, polsk jude, född 1923, berättar om livet som ung jude i Polen före och under andra världskriget. Han berättar enkelt och levande för sin son, Semmy Stalhammer, som har ställt samman historien i boken </b><i><b>Kodnamn frisör</b></i><b> (Bonniers, 2007) </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är historien om en enastående individ, men mer än så. Det jag funderar på under läsningen är människans ofattbara och obegränsade förmåga att uthärda förtryck. Jag undrar över den paradoxala frihet en människa kan skapa för sig genom att varje dag faktiskt hantera en absolut omöjlig verklighet. Mischas historia handlar om en tillvaro som på ett förunderligt sätt gick att uthärda därför att det inte fanns några alternativ.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Mischa är en vaken person. Allt som finns att lära lär han sig för att bättra på chanserna att klara sig. Han är vaken för faror som bokstavligen omger honom överallt alltid. Undvikandet präntades in i ungarna. Aldrig ge efter för en impuls till försvar mot angrepp för att inte äventyra säkerheten för alla judar. För att minimera de polska skolkamraternas förföljelse gav han sig iväg till skolan så sent som möjligt, så att han måste springa hela vägen för att hinna in precis en minut innan porten stängdes. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Han är vaken därför att hans liv från 15 års ålder hänger på honom själv och ingen annan.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Långt senare i livet, i Sverige, i hemmets lugna bo, är vaksamheten fortfarande del av hans natur. Sonen försöker smyga sig fram till sin sovande pappa, tyst tyst på tå, men fadern öppnar ändå alltid ögonen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">När Semmy var barn tog han för givet att alla fäder lagade elektriska maskiner, kameror, bilar och lås, svetsade, sydde kläder, gjorde knivar, elektriska installationer, svarvade i trä och metall, tillverkade möbler, var frisör och rörmokare, spelade mandolin och gitarr, byggde musikinstrument, tillverkade lack av hartser och oljor, framkallade film, gipsade ben, gjorde tandbryggor, gjorde uppfinningar och prototyper, murade spisar och byggde hus, tog vara på grönsaker, frukter och bär, kokade marmelader och safter, gjorde surkål och lade in tomater, gurkor och sill. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men han undrade också. Varför var hans pappa så rastlös? Varför hade han mardrömmar?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Krasnik, Mischas hemstad, var en lärande miljö därför att det var så judarna levde, hänvisade till sig själva och vad de själva kunde frambringa. Hinder måste ständigt övervinnas vilket tycks ha fungerat som en sorts pågående återupprättelse av mänsklig suveränitet. På så vis verkar inte tillvaron ha varit allt igenom hopplös. En okuvlighet kan skönjas bland judar i Krasnik, trots att den omgivande polska befolkningen var så judefientlig att tyskarna – till en början – tedde sig tolerantare än polackerna. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Allt som gick att lära och som förbättrade villkoren lärde han sig. Elektriciteten kopplades bort från judiska hem och de blev tvungna att använda ljus och kabidlampor, lampor som inte fanns att köpa. Urmakare Freitag tillverkade dem, Mischa iakttog hur, och gjorde själv sedan likadana. En av hans skolkamrater fick lov att sy två par byxor i sin fars skrädderi innan han fick gå ut och leka, symaskinen surrade och gick, Mischa tittade på och lärde sig sy på maskin. Allt inhämtade han genom sin vakenhet.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">1938 förvärrades judarnas situation. De levde i konstant skräck med kniven på strupen varje dag. Två år senare var den tyska terrorapparaten i full gång, men Mischa undgick deportation genom sitt arbetsintyg utfärdat av Judiska rådet. Han var 17 år och arbetade som slav. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Han fick bruk av den skicklighet han skaffat sig, som mekaniker, teletekniker, tandtekniker och elektriker, vilket gav honom något av en särställning och en sorts identitet, vilket i sin tur gjorde att tyskarna som var beroende av hans kunskaper behandlade honom mera som människa. Och så var han frisör. Han visste att ju fler färdigheter han hade att visa upp desto större var hans chanser att överleva.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Att fly från arbetslägret var möjligt, men problemet var att utanför stängslet fanns ingenstans att ta vägen eftersom de polska bönderna höll utkik efter judar för att ange dem och sälja dem. Om och om igen, säger han, blev vi påminda om att ett tyskt slavarbetsläger verkade vara den tryggaste platsen för judar i Polen. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">När han till slut ändå flydde, i mars 1944, var det utan ytterkläder över snötäckta fält i isande kyla. Han förenade sig med ryska partisaner i de djupa skogarna. 1948 landade han på Bromma flygplats.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det första Mischa gjorde i Sverige var att skaffa sig ett svenskt lexikon och lära sig svenska. Jobb skaffade han genom att gå in i en frisersalong och fråga om de behövde en frisör. Han träffade sin vackra Sonja som hade suttit i koncentrationslägret Bergen-Belsen. De gifte sig, och äntligen, säger Mischa, hade han någon att tala med om allt som hänt. Ensamheten var äntligen över.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-77860892458944368702011-01-26T12:17:00.000+01:002011-01-26T12:17:19.953+01:00Vi och dom<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vi och dom</i> var rubriken på ett samtal i Engelbrektskyrkan mellan Maciej Zaremba, skribent och filosof, biskopen Eva Brunne (som deltog i demonstrationen på Sergels torg mot att Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen, och som åberopade den demonstrationen i sitt tal från predikstolen i Storkyrkan vid riksdagens högtidliga öppnande) och Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Maciej Zaremba hade tidigare skrivit en artikel i DN, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Pestflaggan är fel metod</i> (10-10-27) där han vände sig emot flockbeteendet mot Sverigedemokraterna, med diskriminering, social utfrysning och demonisering som strategi. Den politiska klassen, skrev han, tävlade i upprördhet. De öppnade för vår benägenhet att mobba ut avvikaren. Han fann reaktionerna mot SD:s inträde i riksdagen mera oroande än inträdet i sig.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Som om den politiska eliten trodde att om de samfällt vajade pestflaggan mot ”rasisterna” skulle alla följa efter. ”Ut med politik, in med Anticimex.”</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ingen försökte gendriva SD:s teser, skrev Maciej. Av oförmåga eller högmod, undrade han? Ingendera delen skulle jag vilja säga. Jag tror att det fanns och finns ett outtalat antagande om att tabut mot att kritisera invandringspolitiken har en återhållande och disciplinerande verkan på uppblossande känslor av invandrarmotstånd. Jag tror att tabut faktiskt hejdar oss och fungerar civiliserande. Jag tror att migrationsminister Billströms linje att vara tydlig, konsekvent och noggrann med att framhålla asylrätten och lagarna som reglerar invandringen är just att möta SD med schyssta medel.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men det handlar inte om debatten, om att ”ta debatten”, det handlar inte om bra eller dåliga värderingar i debatten, det handlar om hur det<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> är</i> och vad lagen säger. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vi lyder under <i style="mso-bidi-font-style: normal;">skyddsgrundsdirektivet</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">asylprocedurdirektivet</i>, som är gemensamma EU-direktiv och svensk lag sedan 2010. Det hörs på namnet vad de handlar om. Utöver definitionen av flyktingar enligt Génèvekonventionen har EU en gemensam kategori som kallas ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">alternativt skyddsbehövande</i>”. Därutöver har vi en egen svensk kategori som heter ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">övriga skyddsbehövande</i>”. De flesta som beviljas uppehållstillstånd får det enligt de två <i style="mso-bidi-font-style: normal;">skyddsbehövande</i>-klausulerna. Vi tar emot många, det är ett faktum. Sedan kan man ha olika meningar om huruvida det är ett problem eller inte.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Om definitionen av integration är att människor lever och arbetar och försörjer sig som alla andra är det en lång startsträcka innan flertalet är integrerade. Det <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i> problematiskt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Eva Brunnes inlägg i debatten i Engelbrektskyrkan förbigår jag med tystnad. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jimmie Åkesson hade en poäng i att påminna om att han är politiker och politiker talar och tänker alltid i perspektiv av ”vi och dom”, det är ofrånkomligt i politiken, åtminstone i förhållande till andra politiker. För honom är ”vi och dom” också på invandrarområdet en realitet och inget att skygga för. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag tror att många blev överraskade av Jimmie Åkessons välartikulerade sätt att tala och kunde konstatera att hans tankebanor i denna debatt inte var konstigare än andra politiska åsikter vilka som helst.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-71948279093726428832011-01-15T12:37:00.000+01:002011-01-15T12:37:47.807+01:00Jan tvingas inte till arbete<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><br />
</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>Aftonbladet skruvar åt fallet "Jan" för att få en bra story</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jan, 43, tycks vara ytterligare ett av dessa skandalfall på Försäkringskassan. Blind, rullstolsburen och går i dialys. ”Nu tvingas Jan söka arbete”. (Ab 2010-12-11)</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det är fel. Jan tvingas inte alls söka arbete. Det har sagts 778 gånger och jag säger det igen: Arbetslivsintroduktionen betyder <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> krav på att Jan - eller någon annan som fått slut på sina dagar i sjukförsäkringen - tvingas söka jobb. Arbetslivsintroduktionen är en kartläggning av framtida möjligheter och behov: – Var står du nu? Vad vill du framöver?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Läkarintyg styrker Jans berättelse, skriver Aftonbladet.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Han kan inte arbeta. Nej tacka sjutton för att han inte kan arbeta om han är näst intill blind, sitter i rullstol, går i dialys och väntar på en transplantation.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Men det är inte <i style="mso-bidi-font-style: normal;">trots</i> sjukdomen, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">trots</i> läkarintyget, som Försäkringskassan hänvisar honom till arbetslivsintroduktionen. Det är för att hans dagar i tidsbegränsad sjukersättning är slut. Tidsbegränsad betyder att tiden med sjukersättning var satt till ett visst antal dagar och när de är slut så är de slut.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">De är slut. Han kan inte få fler dagar i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">tidsbegränsad</i> sjukersättning för den försäkringsformen är borta. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jamen, säger då den som läst vad riksdagen beslutat om i sjukförsäkringen, den som väntar på en transplantation får behålla sjukpenningen så länge det behövs. Det är <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oskäligt</i> att begära aktivitet av någon som har en så allvarlig sjukdom. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ja, så har riksdagen beslutat. Men Jan måste göra ett <i style="mso-bidi-font-style: normal;">uppehåll </i>på tre månader innan han kan få tillbaka sin sjukpenning. Han är sjuk och kommer att kunna gå tillbaka till sjukpenning igen, men inte direkt. Man kan inte förbruka alla dagar och sedan omedelbart börja om igen från dag ett. Hade det varit möjligt hade vi haft en evig sjukförsäkring utan krav på att arbetsförmågan diskuteras. Under uppehållet på tre månader får han hjälp med kartläggning av läget framöver.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I tre månader får han aktivitetsstöd som i hans fall är knutet till hans a-kassa.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jan behöver knappast ”gå från hus och hem” för att han får en lite lägre ersättning i tre månader. Jag är nämligen säker på att Jan får tillbaka sin sjukpenning igen efter tre månader. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Permanent</i> sjukersättning får han inte än så länge, för det kan hända att läget ljusnar för honom när han får en ny njure och slipper dialysen. Det är i alla fall värt att pröva. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Skulle Aftonbladet ha kunnat berätta historien om Jan utan överdrifter? Mitt svar är nej. Då hade det inte blivit någon historia. ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">En svårt sjuk man får tre månaders uppehåll i sin ersättning från Försäkringskassan och får under tiden i stället aktivitetsstöd”</i> har inte alls samma chockvärde som historien om ett offer för krafter som gör allt för att jävlas.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Varför har medierna bestämt sig för att sjukförsäkringsreformen har som mål att skada de sjuka? (Det kom ytterligare ett sådant reportage i lunchekot den 5/1, av Marie Forsblad.) Är det inte en rimligare hypotes att den nya sjukförsäkringen nu faktiskt tar hand om de långtidssjuka, parallellt med en nödvändig uppstramning av det som tidigare var ett elände av passivitet och överutnyttjande? Ingen i riksdagen säger sig fö ö vilja gå tillbaka till det gamla.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">På det stora hela är problemen få. 97 procent av alla ärenden på Försäkringskassan löper på som de ska. Av de återstående 3 procenten handlar många fall om konsekvenser av reglerna för att den tidsbegränsade sjukersättningen har upphört, som Jans (eller Annicas) och där man noga bedömer framtidsutsikterna innan man sätter ner foten. Andra fall handlar om människor som aldrig har jobbat och därför inte har någon sjukförsäkring att gå till när deras garantiersättning tar slut.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det finns ingen ond konspiration mot svårt sjuka människor. Det som finns är en del regelkonflikter, men de åtgärdas i takt med att de visar sig, och så kommer det att förbli.</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-16793638177218927752010-12-28T17:50:00.000+01:002010-12-28T17:50:16.092+01:00Bevara välfärden!<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Alla vill sjuka människor väl, i synnerhet riksdagens ledamöter som är ansvariga för sjukförsäkringsreformen. Men om de förstår välvilja som att slussa 30-åringar vidare till annan långsiktig försörjning tror jag deras omhändertagandeimpulser lurar dem.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Riksdagen har just debatterat den ekonomiska tryggheten vid sjukdom. Oppositionen dömer inte oväntat ut sjukförsäkringsreformen som arrogant, illegitim och otillräcklig, medan allianspartierna försvarar de bärande principerna, tidsgränserna, den aktiva processen, de tidiga insatserna för att få människor tillbaka till arbete igen. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Företrädare för båda lägren talar sig varma för hur det allmänna ska fortsätta att försörja människor som når den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Frågan som ställs är hur de som aldrig har jobbat och passerat åldersgränsen för förtidspension för unga (30 år) ska kunna fortsätta att få betalt för att vårda sin sociala fobi, trötthet, oro, kraftlöshet? (Som en parentes kan man notera att socialdemokraterna helt har missat att peka ut även den här slutgränsen som grym och som någonting som ”slår blint” och ”drabbar svårt sjuka”.) </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Alla vill sjuka människor väl, i synnerhet riksdagens ledamöter som är ansvariga för sjukförsäkringsreformen. Men om de förstår välvilja som att slussa 30-åringarna vidare till annan långsiktig försörjning tror jag deras omhändertagandeimpulser bedrar dem.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Genom en sorts närsynt politiskt ansvarstagande – som nog snarast är till förfång för dem som ska hjälpas - vill somliga utskottsledamöter fortsätta att hålla unga människor under armarna för att de inte ska behöva uppleva något hack i försörjningen från det allmänna när de fyller 30. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Tanken med denna särskilda försörjningsform för unga, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">aktivitetsersättningen,</i> som infördes 2003,<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> </i>var att unga människor med olika slags funktionsnedsättningar skulle erbjudas olika subventionerade aktiviteter som antogs ha en positiv effekt på deras prestationsförmåga. Det inträffade inte. Effekten uteblev. De unga försörjdes genom sin aktivitetsersättning, det var allt, men illa nog skulle man kunna säga. Drygt 8 000 i månaden kan helt enkelt vara lockande för en ung person.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En utredning gjordes, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Brist på brådska</i> (SOU 2008:102) Den kom fram till att aktivitetsersättningen motverkade sina syften. Utredaren ville följaktligen dra in aktivitetsersättningen helt och införa en ny form, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">sjukersättning för unga, SU</i>, strikt förbehållen det lilla fåtal ungdomar som har en oåterkallelig funktionsnedsättning och som därför aldrig kommer att bli återställda.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">De andra unga, till övervägande del med lättare psykiska problem, föreslår utredningen ska tas om hand på Arbetsförmedlingen. Där ska de få förberedande insatser för arbetsmarknaden och arbetspraktik under längre tid, så länge det behövs. Någon kanske undrar över varför de med psykiska besvär över huvud taget ska till Arbetsförmedlingen? Kan de inte få sjukpenning i stället för arbetslivsintroduktion om de är sjuka? Det kan de inte, därför att sjukförsäkringen är baserad på arbete och den som aldrig har arbetat står utanför sjukförsäkringen. De har rätt till garantiersättning, men det är den som upphör vid 30. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I mina ögon är ett visst mått av uppriktighet en mera human inställning till unga med psykiska problem. Det är bättre att försöka få dem att närma sig verkligheten än att fortsätta att bädda upp runt deras sjukdomstillstånd. De curlande föräldrarna till bortskämda ungdomar som vi såg på tv insåg nog till slut att total kravlöshet kanske inte var bästa hjälpen för att få en ung människa på fötter. Det gäller även sjukförsäkringen. Staten bör ha en tydlig förväntan på den enskilde. Bara det faktum att en person kallas till samtal på Arbetsförmedlingen har betydelse för att få den personen in på ett nytt tankespår.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vill man undvika oro, vill man undvika att störa människors upplevelse av att vara sjuka, vill man skriva av människors egen försörjningsförmåga av omsorg om deras ekonomi, ser man det som ett egenvärde att hålla kvar människor i försörjning från Försäkringskassan? Då är det bara att sätta igång återställarpolitiken, gå tillbaka till långtidssjukskrivningarna, och förtidspensionera på löpande band i den takt socialdemokraterna åstadkom: 73 000 personer om året. Klappat och klart. Inga diskussioner. Försörjningen tryggad. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I så fall väntar ett stort problem för Sverige, ett jättestort problem, nämligen att drivkrafterna för enskilda medborgare riktas tillbaka mot sjukförsäkringen. Tar man sig inte in på arbetsmarknaden får man eventuellt… psykiska problem? Ju svårare det blir att skaffa sig ett jobb för den som är outbildad, oerfaren, omeriterad, desto större blir suget mot kassaförsörjning om den dörren öppnas. Vi såg hur det var. Systemet missbrukades. Vi ser hur sjukförsäkringen sakta men säkert återtar sin egentliga funktion att ge ersättning och trygghet till dem som temporärt inte kan försörja sig själva.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Slutsatserna är att relativt tuffa krav på människor är ett sätt att visa empati. Kravet på dem att ta emot den hjälp som erbjuds för att komma fram till egenförsörjning är empati med respekt. Det är något annat än kassaförsörjning. Riksdagen har ett moraliskt ansvar inte bara gentemot enskilda sjuka utan också för välfärden i stort.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-36661430007124765222010-12-21T10:55:00.000+01:002010-12-21T10:55:27.732+01:00Välfärden och arbetslinjen går hand i hand<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Hur går det med samhällsandan om människors agerande eller brist på agerande inte får några konsekvenser? <o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Och hur är det med gränssnittet mellan politikens makt och mediernas makt? Man kan tycka – jag tycker – att den som frågar ut en politiker skulle ha någon liten tanke på politikernas breda ansvar för landet, för den långsiktiga utvecklingen, för att få människor i arbete hellre än att betala dem för att inte arbeta.<o:p></o:p></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad ska man säga om arbetslösa som gått igenom hela arsenalen av insatser i arbetsmarknadspolitiken: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 1,</i> i form av jobbsökaraktiviteter, arbetslivsinriktad rehabilitering och förberedande utbildningar, och <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 2</i> genom arbetspraktik och arbetsträning. De har i princip prövat allt, i åratal, utan framgång, och till slut hamnar de i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 3</i>.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 3</i> får de ytterligare en chans att visa sin duglighet genom att arbetsgivaren får betalt för att ta in dem. De får referenser och sysselsättning, och mellan 4 500 och 14 000 i månaden beroende på om de kvalar in i försäkringen genom tidigare arbete eller inte. Arbetsgivaren får 200 kr om dagen i kompensation för att han eller hon ordnar med handledning, stöd och gemenskap.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Denna <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 3</i> har av riksdagsledamoten Monica Green (S) i plenisalen kallats <i style="mso-bidi-font-style: normal;">slaveri</i>, och den eminente utfrågaren Tomas Ramberg i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ekots lördagsintervju</i> hamnade i närheten av det när han beskrev sysselsättningen i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 3</i> som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oavlönat arbete</i>. Genom sina frågor var han tydlig med att han i princip delade Monica Greens uppfattning: - Vad har arbetslösa för nytta av mellan 2 000 och 9 000 i månaden? (sade han) Varför anställa mig när man kan få mig gratis? Varför får de inte pengar som det går att leva på? Varför nöja sig med något likvärdigt med socialbidrag för att gå till ett jobb? Varför ska man behöva dra ner på sin ekonomiska levnadsstandard?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Där hamnar man i den politiskt intressanta frågeställningen: vad är rätt? vad är fel?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I den anda av socialdemokrati som fortfarande omger oss är svaret på alla Tomas Rambergs frågor att alla människor ska kunna leva som alla andra (på skattebetalarnas bekostnad). De ska vara opåverkade av sin arbetslöshet (och däri ligger också frånvaron av en slutgräns för a-kassan). De ska anställas och få lön som alla andra även om de i åratal visat sig vara icke anställningsbara med normala mått mätt.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vad skapar det för drivkrafter i ett samhälle om människors agerande eller brist på agerande inte får några konsekvenser? Är det så otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått all den hjälp och fått del av alla de insatser som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 1</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">2</i> erbjuder? Det är min fråga. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Den som hamnar i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">fas 3</i> kommer in på en arbetsplats, får en sysselsättning, får struktur på sitt liv, får en språngbräda för att komma vidare, fattar vilken frihet arbete och egen försörjning innebär jämfört med åtgärderna. Socialdemokraterna sjunger ju om det egna ansvaret för att utverka den friheten… ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">slav stå upp för att slå dig fri</i>”. De sjunger inte: ge mig en genomsnittlig levnadsstandard på andras bekostnad.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Då kommer jag till nästa problem som är gränssnittet mellan makten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">politik</i> och makten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">medier</i>. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Politiken redogör för avsikterna med sina reformer. Hillevi Engström, arbetsmarknadsministern, gav utredande och klargörande svar på Tomas Rambergs frågor. Hon förklarade gång på gång på vad sätt många enskildheter i a-kassan är delar av en helhet som syftar till att främja arbetslinjen.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vi har en mycket generös a-kassa i ett OECD-perspektiv, skattefinansierad till 70 %, med 60 miljarder, av vilka hälften går till åtgärder. Taket i försäkringen är inriktat framför allt på dem med låga inkomster, och kan behöva ses över. Premien i försäkringen följer risken, olika hög för olika risk. Avgifterna är en drivkraft till arbete på samma sätt som jobbskatteavdraget är det.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Man kan tycka – jag tycker – att utfrågaren av en politiker skulle ha någon liten tanke på politikens komplicerade roll i ansvaret för landet, i ansvaret för den långsiktiga utvecklingen, i ansvaret för att få människor i arbete hellre än att betala dem för att inte arbeta. Man kan också tycka att utfrågaren skulle tänka igenom vilket budskap han kommer att förmedla med sina frågor och akta sig för populism. Är det fortfarande rimligt i ett statsfinansiellt perspektiv på lång sikt att göra sig till tolk för utökade utgifter i socialförsäkringarna (dit a-kassan brukar räknas). Är det helt otänkbart att begära att medierna i någon mån delar ansvaret för landet?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ekots lördagsintervju är det bästa vi har av seriös samhällsinformation på Sveriges Radio. Tomas Ramberg är den smidigaste och samtidigt intelligentast skoningslösa utfrågare vi har. Han lyssnar och för samtalet framåt, han vänder och vrider på frågeställningarna och ställer de frågor som grundar sig i kännedom om vilka de ömma punkterna är. Han om någon borde vara vaksam på att inte falla in i den snällism som nu utgör socialdemokratins interna problem i relation till ett modernt samhälles krav. </div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-68141867437153092712010-12-03T15:06:00.000+01:002010-12-03T15:06:19.065+01:00Skulle vi ta ansvar för landet?<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><br />
</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Skulle vi i Sverige ställa upp för landets bästa på det sätt estländarna gjorde när den stora krisen drabbade dem för ett par år sedan?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det blev inga kravaller i Estland när landets ekonomi och människors privatekonomi störtdök, fast arbetslösheten sköt i höjden, bankerna sviktade och den stora permafrosten lade sig över landet. Varför tog estländarna den nödvändiga hästkuren med sådant jämnmod? … medan greker och fransmän sprang ut på gatorna och gapade för full hals när deras länder såg sig tvungna att höja pensionsåldern eller, som i Grekland, gå till roten med det sjuka för att minska gigantiska budgetunderskott.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det sammanfattande svaret är att estländarna är luttrade. De har sett värre tider. De förstår konceptet ”det finns inga pengar”.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag hade fördomar om Estland. De baltiska staterna tänkte jag, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">same shit</i>, fattiga kusiner från landet som i övermod tagit sig vatten över huvudet och nu kämpade för livet. Under ett två dagars besök på nyhetsredaktioner, it-företag, tankesmedjor och i samtal med regeringsföreträdare i parlamentet har jag upptäckt att Estland är ett skandinaviskt land snarare än ”Baltikum”. Estland är en väldigt framåt finländsk lillasyster, skulle man kunna säga, som går över till Euron vid årsskiftet, som är världens främsta IT-land, som har världens bästa föräldraförsäkring, och som är ett av de tre länder i EU som har ett budgetunderskott under 3% av BNP. De andra två är Sverige och Luxemburg. Vi har Anders Borg, Luxemburg har alltid legat bra till, men Estland stod vid randen av ett stup för bara något år sedan. Vad är det estländarna har lyckats med och varför?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Chefredaktören för estniska DI, (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Äripäev</i> på estniska) sade att estländarna har en förmåga att återupprätta både sig själva och landet. Individen förbands med landet. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Levnadsnivån har sjunkit, men den har sjunkit för alla. Alla har fått en sänkning av lönerna med minst tio procent, även premiärministern. Inga starka fackföreningar, vilket lät som en fördel, men där finns något annat, en tillit till nationens samlade förmåga och därmed en förklarlig sammanhållning. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ett skäl till lugnet på gatorna när krisen var som värst förklarades med de förödande sammandrabbningar estländarna hade i färskt minne från striden om den ryska statyn. Detta monument av en rysk soldat hade rests till minne av ryssar som stupat i kriget. Statyn skulle flyttas från en park mitt i Tallin till ett centralt blickfång på en vacker kyrkogård i utkanten av staden. Vacker, säger jag för jag var där och såg den. Men för ryssarna var flytten en skymf.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Deras upprördhet orsakade nästan inbördeskrig. Av en befolkning på 1,3 miljoner är 950 000 ester och resten ryssar. (Ja, Estland har bara 1,3 miljoner invånare!) </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Butikerna omkring parken slogs söner och plundrades. Oförsonligheten var total. Det var påkar och stenkastning på gatan, och cyber-krigföring i rymden mot landets infrastruktur. Alla ester i Tallin fick ett SMS från regeringen med uppmaning om att hålla sig lugna, att stanna hemma, att inte förvärra situationen. Estland är världsledande på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">on-line</i>-tjänster och med en befolkning som liksom ryms i fickan ligger naturligtvis en sådan direktkontakt nära till hands.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Cyber-kriget avvärjdes genom att alla inflöden utifrån in till Estland stängdes ner.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Drabbningarna om statyn inträffade 2008, samma år som det ekonomiska störtloppet utför började världen över. Inte undra på att esterna hade fått nog av gatubråk.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Arbetslösheten steg till uppemot 20% under krisen. Vi träffade Swedbank. Vad gjorde Swedbank med bostadslånen? Människor kunde inte betala, men Swedbank hade inget intresse av att bli sittande med en massa hus som inte skulle gå att sälja, så människor fick göra upp om en avbetalningsplan på lång sikt, och fick använda sina knappa resurser till att betala el och värme. Ett beslut som förmodligen också hänger ihop med tilliten i systemet som i sin tur underlättas av att det mesta går att överblicka. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Arbetslösheten är fortsatt hög, ca 12%, men som helhet blev inte de ekonomiska problemen fullt så allvarliga som i Lettland och Litauen, eftersom Estland hade byggt upp en reservfond av sparande på 20 miljarder EEK under de goda åren dessförinnan (ca 12 miljarder SEK).</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Födelseunderskottet var ett problem och för att stimulera barnafödandet hade regeringen tidigare gått ut med ett erbjudande som blev ett alternativ till arbetslöshet för många kvinnor. Jag trodde vi hade världens bästa föräldraförsäkring, men Estland har tre års föräldrapenning, mest för mödrar, med hundra procents ersättning i ett år, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">på villkor</i> att ansökan görs via nätet. Resultatet är att befolkningstillväxten har gått från 1,2 barn per kvinna till 1,7 på fyra år, och alla ansöker <i style="mso-bidi-font-style: normal;">on line</i>. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Estland styrs av en borgerlig koalitionsregering med egen, knapp, majoritet. De har platt skatt på 21%, ja egentligen två nivåer av platt skatt. De med låga inkomster har ingen skatt alls.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ovanpå den platta skatten har de sociala avgifter på 33%, ungefär som vi, av vilket det mesta, 21%, går till pensioner (jämfört med 10,71% hos oss). Det råder politisk koncensus om <i style="mso-bidi-font-style: normal;">on-line</i>-policyn i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Riigikogu</i>, riksdagen. Medborgarna kan utnyttja sin rösträtt <i style="mso-bidi-font-style: normal;">on line</i>, vilket 16 procent gjorde av ett valdeltagande på 60 procent. Varje polisbil i landet är utrustad med en dator uppkopplad <i style="mso-bidi-font-style: normal;">on line,</i> vilket har en självdisciplinerande effekt på laglydigheten. Inför valet i mars nästa år diskuteras den fortsatta IT-utvecklingen i landet. Estland strävar efter att få EU:s nya IT-myndighet (i konkurrens med Frankrike). Fick jag råda skulle Estland få den. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag lämnade Estland upplivad av framåtandan och av det faktum att Estland - till dels, ska jag säga - visat sig vara det föregångsland som är vårt moderata motto för Sverige. Min fråga inledningsvis var om vi skulle kunna samverka omkring nödvändiga uppoffringar för vårt lands bästa på samma sätt som befolkningen i Estland gjort? Har vi reminiscenser kvar av kvaliteter som anspråkslöshet, envishet och den sorts jävlar anamma som rår på svårigheter? Kanske. Vi är ju oprövade på den punkten. Ingen begär uppoffringar av oss. Och med sammanhållningen är det väl si och så. Men vi tar ett större personligt ansvar, och förhoppningsvis kan vi träna bort våra reflexmässiga krav på att politiken ska in och peta i allting alltid. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-81951954938255183372010-11-30T18:37:00.000+01:002010-11-30T18:37:46.890+01:00Fallet Annica är löst<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Många hade svårt att förstå varför Försäkringskassan inte beviljade ”Annica” sjukersättning trots att hon var sjuk i en kronisk sjukdom. Hon presenterade läkarintyg om att hon saknade arbetsförmåga, och ändå räckte inte det för sjukersättning, men nu gör det det? Varför?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">”Annica” fick slut på sin tidsbegränsade sjukersättning i somras. Det är inte den hon ”fått tillbaka” för den finns inte längre. Det som finns är permanent sjukersättning och den ges bara i fall där det är helt uppenbart att arbetsförmågan är och förblir borta. Det är vad ”Annica” har fått. Dörren in till permanent sjukersättning, eller förtidspension om man så vill, är smal.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Annica har ett juridiskt ombud som säger att Annica inte borde ha behövt gå igenom detta. Som juridiskt bevandrad borde hon förstå att ett ärende inte kan hanteras enligt regler som gällde tidigare men som är ersatta av andra regler. Tidigare hade Annica fått sin förtidspension hur lätt som helst. Försäkringskassan fullkomligt motade ut människor i förtidspension efter bara ett års sjukskrivning, ofta mot deras vilja. (Dåvarande statsministern Göran Persson hade satt målet att antalet sjukskrivningsdagar skulle halveras fram till 2008, och Försäkringskassan gjorde vad de kunde för att förtidspensionera ut människor från sjukpenningen.)</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I ”Annicas” fall sade läkarintygen (vad jag förstår) att hon hade en kronisk sjukdom och saknade arbetsförmåga. Varför räckte inte det? Ja, kronisk sjukdom i sig är inget nyckelord in till förtidspension. Många människor med kroniska sjukdomar har viss arbetsförmåga trots sjukdomen. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ja men, säger någon, hon hade ju ingen arbetsförmåga. Hon hade ju intyg på det. Det är riktigt. Men att sakna arbetsförmåga är inte detsamma som att sakna arbetsförmåga för all framtid.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Så det beslut Försäkringskassan tog i somras var en interimslösning eftersom hon inte kunde förnya sin tidsbegränsade sjukersättning eftersom den inte längre finns.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men för att eventuellt kunna vända tillbaka till sjukpenningdagarna igen måste hon göra uppehåll i tre månader. Det går inte att gå direkt från tidsbegränsad sjukersättning över till sjukpenning. Då skulle människor kunna gå varvet runt i försäkringen gång på gång, ungefär som om det inte fanns någon tidsbegränsning. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Nu har uppenbarligen ett nytt läkarintyg kommit in gällande ”Annica” som säger att hennes arbetsförmåga är ”stadigvarande nedsatt” och att hon ”varaktigt” saknar arbetsförmåga. Det är som sagt en annan sak än att ”sakna arbetsförmåga”. (Arbetsförmåga saknar man ju tillfälligtvis när man opereras för någonting eller har någon sjukdom som går i skov.) I och med det nya intyget är hon ett av dessa numera relativt få fall som får permanent sjukersättning. Om människor bara förstod att termerna som används är noggrant övervägda skulle de inte behöva känna sig ifrågasatta. De borde i stället fråga: vilka är reglerna som avgör vad som gäller i mitt fall?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Varför gör regeringen på detta viset? Det är för att hindra människor från att fastna i utanförskap. Genom att pröva arbetsförförmågan kontinuerligt vid fasta kontrollstationer ger regeringen människor bättre förutsättningar att ta vara på den arbetsförmåga som man annars vet går förlorad på relativt kort tid. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-72356359188194095932010-11-15T16:42:00.000+01:002010-11-15T16:42:08.680+01:00De drabbade<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Patrik Björk, sosse, begärde en interpellationsdebatt i riksdagen om de ”utförsäkrades situation” med vår nye socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Patrik Björk efterlyste konkreta åtgärder som kunde hjälpa de drabbade och mildra verkningarna av sjukförsäkringsreformen. Människor ”lever i ovisshet”, sade han, förutom sina medicinska problem har de ”drabbats av oro för sin ekonomi”, de har ”drabbats av fattigdom”. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Temat <i style="mso-bidi-font-style: normal;">utebliven försörjning</i> har jag hört förut. Ofta. - Vad ska de ”utförsäkrade” leva på? har varit oppositionens evigt anklagande fråga. Tanken är underförstådd: att det är statens ansvar att försörja både de som<i> är</i> sjuka och de som <i>varit</i> sjuka.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ju längre tid sjukskrivningen har pågått desto fler kroniker som behöver bistånd tycks vi få. Skymtar där något av socialdemokratins dilemma i den spricka som blottläggs nu i eftervalskrisen? En falang definierar försörjning av olycksbröder och systrar som solidaritet, och den andra är medveten om att det är en omöjlig väg att gå. Öppnas den breda försörjningsdörren i sjukförsäkringen igen får vi ett sug bort från arbete och ansvar.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Att försörjningen är det mest akuta för dem som närmar sig slutgränsen efter många år i sjukförsäkringen är lätt att förstå. Men slutgränsen är ju egentligen inte någon slutgräns utan en tre månaders paus för att kartlägga om de som har slut på försäkringsdagarna har någon arbetsförmåga eller inte. Tre månader är ingen evighet. De får besked sex månader i förväg. Det går att planera för en sådan begränsad period. Ingen som deltar i arbetslivsintroduktionen ställs heller på bar backe utan får ersättning därifrån.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Sossarna hamnar i en omöjlig och motsägelsefull röra när de ska beskriva sin sjukförsäkring. Man såg det tydligt i Ylva Johanssons debattartikel i DN nyligen. Det var en kandidatartikel för partiledarskapet så den berörde ärligt en hel del problem med partiets förhållande till arbetslinjen, behovet av fler arbetade timmar, fler i arbete, längre arbetsliv, hårdare krav på egenförsörjning. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Men som den sosse hon är slår hon knut på sig för att ändå försvara rätten att leva på sjukförsäkringen - inte som det var förut, när människor kunde få sin försörjning tryggad i årtionden om de var sjukskrivna - men ändå som det var förut genom att avstämningsgränserna föreslås vara flytande och – framför allt - utan slut. Om initiativet till prövningen av arbetsförmågan placeras hos den enskilde, så hamnar ju också avgörandet för <i style="mso-bidi-font-style: normal;">vem</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">vad</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">hur länge</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">varför</i> hos den enskilde. De som upplever sig som sjuka kommer sannolikt inte att anmäla sig för någon prövning av arbetsförmågan så länge sjukskrivningen flyter på. Om den egna upplevelsen av sjukdom tillåts styra är vi tillbaka i det gamla, det som sossarna medger var helt åt skogen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag beskylls alltid för att ha en hemsk människosyn, men den säger mig likafullt att människor inte är dumma. Kan de undvika krav på att jaga runt och i stället äga sin tid i lugn och ro, så väljer de det. Sossarna har ett kluvet förhållningssätt till kravet att göra rätt för sig för den som kan. De kallar arbete en rättighet och rättigheter kan man avstå från, eller hur? </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Miljöpartiet är ärligare. De förespråkar uttryckligen att staten ska försörja alla dem som inte arbetar av det ena eller andra skälet. De har släppt själva ordet <i style="mso-bidi-font-style: normal;">medborgarlön</i>, men idén är densamma. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">En dörr in</i> kallar de sitt förslag. Sjuk, arbetslös, eller socialbidragstagare – de ska in genom den dörren och där ska de få sin försörjning om de inte kan… ja – klara sig själva. Också studenter ska kunna hänvisas till dörren. Så åstadkommer miljöpartiet vad de kallar<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> arbetslivstrygghet</i>, dvs trygghet utanför arbetslivet.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag tänker inte här och nu dra upp riskerna för välfärdens fortbestånd med ett sådant förslag. Inte heller de demografiska utmaningarna, där alla som arbetar allt vad de kan relativt snart kommer att ha en så mycket tyngre försörjningsbörda för en åldrande befolkning. Jag ställer bara frågan om det verkligen kan vara statens uppgift att försörja människor som en gång fick del av sjukförsäkringen och blev bidragsberoende, men vilkas problem med försörjningen vida överskrider hälsoproblemen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9049446044224333826.post-91350328078827313412010-11-07T18:01:00.000+01:002010-11-07T18:01:16.247+01:00Om kvaliteten i välfärden<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jag börjar tro att Monica Green inte är särskilt otypisk för sossarna i riksdagen. Länge betraktade jag henne som en sorts sosse-extremist, en större förenklare och förfalskare än de flesta andra hederliga sossar. Efter valrörelsen, med sossarnas vana att tillskriva oss onda avsikter i färskt minne, så inser jag att Monica Green i själva verket är en god representant för sitt parti. Hon tydliggör nog ganska bra deras självuppfattning genom sitt högst dimmiga och indignerade flaxande lite på måfå över ett svart-vitt landskap av halvsanningar.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Det sades i valrörelsen att det inte var någon större skillnad mellan blocken. Reportrarna mätte budgetposter och inte skilde det så många miljarder hit eller dit. De avgörande skillnaderna i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">färdriktning, verklighetsuppfattning</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">ansvarstagande</i> verkade gå dem förbi</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Monica Greens interpellationsdebatt<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>i tisdags (2/11) med statsrådet Peter Norman studsade på det mest fascinerande vis fram och tillbaka mellan denna trotsåldersmässiga hämndgudinna och regeringssidans tyngd. Statsrådet började i vanlig ordning med att besvara Monica Greens fråga: Vad skulle han göra för att säkerställa kvaliteten i välfärden?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Ansvarskomponenterna radades upp: finansieringen först och främst, en hög och varaktig sysselsättning för att finansiera välfärden, fler i arbete, längre arbetsliv, fler arbetade timmar, och därmed skatteintäkter, samtidigt som kostnaderna för utanförskapet hålls i schack. Tillräckliga resurser för kommuner och landsting, men vaksamhet på att dessa resurser utnyttjas effektivt. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Monica Green gick loss med 30 000 jobb i välfärden som försvunnit, i skolan, i vården och omsorgen. Hon åberopade Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Sveriges Kommuner och Landsting, och slutsatsen var givetvis att regeringen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">vill</i> försämra den offentliga välfärdens kvalitet, för då kommer de som har råd att söka privata lösningar och då får regeringen det regeringen vill ha, en <i style="mso-bidi-font-style: normal;">skillnad.<o:p></o:p></i></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Jo, antalet sysselsatta i kommunerna hade minskat något mellan 2007 och 2009, sade statsrådet, på grund av att fler deltidare hade fått heltidsjobb, att de kommunanställda i genomsnitt arbetade fler timmar per man och kvinna, vilket ökade antalet arbetade timmar men minskade antalet sysselsatta. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Konjunkturinstitutets bedömning stöttar inte hennes tes om regeringens illvilja. Ungefär 5 000 personer som ”försvunnit” från kommunala jobb har bytt till privat tjänst inom välfärden. Ingenting i Konjunkturinstitutets rapport pekar på någon massneddragning inom välfärden. Tvärtom sägs kommunsektorn gå med stora överskott. Kommunerna har i år fått 17 miljarder i tillfälliga statsbidrag. För 2011 tillkommer ytterligare 3 miljarder i generellt statsbidrag utöver utlovade 5 miljarderna i permanent höjning.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Vidare fick hon till svar att neddragningen av lärare i kommunerna berodde på minskat elevunderlag. Riksdagens utredningstjänst hade funnit att de flesta uppsagda lärarna återfanns i kommuner med vänstermajoritet. Var tionde kommun har de senaste tio åren valt sporthallar framför satsningar på välfärdens kärna, vård, skola, omsorg. Ansvaret att låta skola, lärare och äldreomsorg gå före sporthallar är kommunernas eget. Monica Green råddes att ta kontakt med sina partikollegor ute i landet och uppmana dem att prioritera rätt saker.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Välfärdens vara eller icke vara på lång sikt är avhängig av en ekonomi i balans. Då låg det ju nära till hands för statsrådet att påminna henne om tillståndet i Europa, om de jobb som försvunnit från välfärden i många europeiska länder på grund av den finanskris som vi klarat oss ur med blotta förskräckelsen. Grekland, t ex, som tvingas till drakoniska sparpaket vilket leder till sociala problem. Frankrike som lamslås av strejker för att regeringen där vill höja pensionsåldern från 60 till 62 år. England som nyligen har lagt fram EU:s största åtstramningspaket någonsin därför att den tidigare finansministern hade varit alltför vidlyftig. Island som var nära statsfinansiell kollaps, Irland och Spanien som tvingades stödja banksystemen. Det är fortfarande stor oro i omvärlden. Att vara återhållsam i det läget är att ta ansvar.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Monica Green åberopade socialdemokraternas hantering av 90-talskrisen. ”Det var utgiftstak och så vidare, sådant som ni moderater var emot.” Och minsann om inte sossarna i Grekland var de som nu redde upp efter borgarna, liksom på Island där en sosseregering fått ta över. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Monica Green är värd att lyssna till för den som vill hitta en genväg till socialdemokratisk självuppfattning och bli klar över skillnaderna mellan sossarna och regeringen i synen på politikens roll i förhållande till medborgarna.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Monica Greens lösning för kvaliteten i välfärden är mera statsbidrag, mera pengar, till kommunerna, trots att det som behövs snarare är ett ökat förändringstryck. Inkomstkällorna för att få ihop de pengar som krävs för att över huvud taget upprätthålla välfärden är viktigare än någonsin. Under åren framöver kommer allt färre människor tvingas försörja allt fler. Kostnaderna kommer att öka, i staten och i kommuner och landsting. Det måste bli mer lönsamt att arbeta och det blir det genom skattesänkningar på arbete. Det är också regeringens linje: arbetslinjen.</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><!--EndFragment-->Helena Rivièrehttp://www.blogger.com/profile/09273440406722808308noreply@blogger.com0